Ändrad läkemedelsbehandling efter njurtransplantationen

Immundämpande läkemedel minskar kroppens immunförsvar så att det inte uppstår avstötningsreaktioner mot den nya njuren.

​​​​​

Behandling med immundämpande läkemedel

​Behandlingen med immundämpande läkemedel börjar på organtransplantationsavdelningen redan före operationen och största delen av den tidigare medicineringen pausas. Immundämpande läkemedel dämpar kroppens immunförsvar så att det inte uppstår avstötningsreaktioner mot den nya njuren. Patienten får en individuell plan för behandlingen med immundämpande läkemedel och den omfattar i regel 2–3 preparat. Inledningsvis är läkemedelsdoserna höga, eftersom risken för avstötning är som störst direkt efter organtransplantationen. Risken minskar dock med tiden och doserna kan minskas successivt. Läkemedelsbehandlingen fortsätter resten av livet eller så länge som njurtransplantatet fungerar. För att säkerställa njurtransplantatets funktion är det oerhört viktigt att patienten tar de immundämpande läkemedlen varje dag enligt läkarens ordination.

Biverkningar

Immundämpande läkemedel ökar känsligheten för inflammationer eftersom de också försvagar kroppens normala försvarsreaktioner. Infektionsrisken är som störst direkt efter njurtransplantationen när läkemedelsdoserna är höga. Immundämpande läkemedel har även många andra biverkningar, men de framträder individuellt. Man bör alltid diskutera problemen med vårdpersonalen. Om biverkningarna är mycket störande och besvärliga kan man överväga att minska läkemedelsdoserna eller byta till ett annat preparat som passar bättre. Förändringar i medicineringen är dock alltid förenade med risken för avstötning och nedsatt funktion i njurtransplantatet. Därför får man aldrig sluta med de immundämpande läkemedlen på egen hand eller ändra doseringen utan tillåtelse av den behandlande läkaren.

Immundämpande läkemedel

Metylprednisolon

Kortison ges i tablettform och vid behov med intravenöst dropp, till exempel i samband med akut avstötning. De vanligaste biverkningarna av kortison är bland annat högt blodtryck, högt blodsocker, ökad aptit, hudförtunning, muskelförtvining och benskörhet. Höga kortisondoser kan också leda till sömnlöshet, humörsvängningar och vid långvarig användning till förändrat utseende (ansiktet blir rundare). Många av biverkningarna kan behandlas och avtar när läkemedelsdoserna minskar.

Ciklosporin

Ciklosporin tas som kapslar eller i flytande form två gånger per dag. Läkemedelsdoserna bestäms utifrån läkemedelskoncentrationen i blodet, som fastställs med blodprov. Biverkningarna av ciklosporin är bland annat nedsatt njurfunktion, högt blodtryck, höga blodfettvärden, ökad hårväxt, tandköttsöverskott och neurologiska symtom (darrningar, domningar, nervsmärtor). Några timmar efter läkemedelsintaget kan det uppstå en hettande känsla i ansiktet, händerna och benen.

Takrolimus

Takrolimus finns i olika beredningsformer, varav den vanligaste är orala kapslar. Läkemedlet tas två gånger per dygn eller som långtidsverkande preparat en gång per dygn. Dosen bestäms utifrån läkemedelskoncentrationen i blodet, som fastställs med blodprov. Biverkningarna av takrolimus är till exempel nedsatt njurfunktion, höga blodsockervärden, högt blodtryck, neurologiska symtom (darrningar, domningar, nervsmärtor), diarré, förhöjda levervärden, håravfall och förhöjt kaliumvärde i blodet.

Mykofenolat

Mykofenolat tas två gånger per dag. Eventuella biverkningar av läkemedlet är bland annat symtom i mag-tarmsystemet, t.ex. kräkningar, diarré, förstoppning och buksmärta samt förändringar i blodbilden och förhöjda levervärden.

Azatioprin

Azatioprin är numera inte ett primärt immundämpande läkemedel efter en njurtransplantation, men vid behov kan det användas i stället för mykofenolat. Läkemedlet tas två gånger per dag. Eventuella biverkningar är bland annat illamående, förändringar i blodbilden och förhöjda levervärden.

Sirolimus

Sirolimus används endast i särskilda fall. Läkemedlet tas en gång per dag och dosen fastställs utifrån läkemedelskoncentrationen i blodet. Biverkningarna av Sirolimus är bland annat höga blodfettvärden, förändringar i blodbilden, högt blodtryck och svullnad.

Basiliximab

Basiliximab är en antikropp som används i särskilda fall som tilläggsbehandling i samband med organtransplantation. Läkemedlet ges som intravenöst dropp. Basiliximab är i regel en vältolererad substans.

Thymoglobulin

Thymoglobulin, dvs. ATG (Anti-thymocyte Globulin) [ap1], används i särskilda fall till exempel i samband med njurtransplantation på svårt immuniserade patienter och för behandling av svår avstötning. Det används också som tilläggsbehandling i samband bukspottkörteltransplantation. Eventuella biverkningar är bland annat feber, huvudvärk, illamående, förändringar i blodbilden och allergisk reaktion.​


Föregående sidaNästa sida


 
Uppdaterad  24.5.2019 12.30