Livsmedel från djurriket innehåller rikligt med proteiner. Dessa bildar urea som sjuka njurar avlägsnar bristfälligt. Därför bör mängden kött, fisk, fjäderfä, ägg och mjölkprodukter intas endast i måttliga mängder vid dagens måltider. Därmed är det även lättare att hålla fosfor på en lämplig nivå, eftersom proteinhaltiga livsmedel i allmänhet även innehåller rikligt med fosfor. Behovet av proteiner förändras i takt med att njursvikten framskrider, och när dialysbehandling inleds behöver patienten vägledning av en näringsterapeut för att kunna optimera proteinmängden.
Fosfor finns även i spannmål och produkter som innehåller spannmål. Fiberrikt bröd, mörka pastaprodukter och fullkornsmjöl och -gryn innehåller mer fosfor än ljusa produkter med mindre fiberinnehåll. Mörkt surbröd hör inte till njurpatientens dagliga brödsortiment. Det är förnuftigt att välja brödprodukter och andra spannmålsprodukter, såsom grötflingor och makaroner, bland de ljusa alternativen.
Industriellt förädlade köttprodukter innehåller ofta dubbelt så mycket fosfor som färska råvaror. Det här beror på de fosforföreningar som används som tillsatsämnen. Dessa finns i förpackningspåskriften med benämningen fosfat eller E-koder, varav de vanligaste är E338–343 och E450–452. Njurpatienter ska i mån av möjlighet undvika sådana livsmedel. Ekologiska produkter innehåller inte tillsatt fosfor.
Mjölkprodukter kan ersättas med mjölkliknade havre- och sojafabrikat, som inte har kompletterats med kalciumfosfat. Bland ostarna bör man välja mjuka ostar, såsom färskost, getost och grynost. Smältost innehåller rikligt med fosfor som ingår i smältsalterna och den är därför inte en lämplig ostsort för njurpatienter.
De fosforbindare som läkaren har ordinerat ska tas i samband med måltid enligt läkarens anvisningar.
Kalium finns i varierande mängder i många livsmedel. De mest betydande är potatis, juice, mjölkprodukter i vätskeform och kaffe. Även grönsaker, frukter och bär innehåller kalium. Man bör dock inte begränsa intaget av något livsmedel utan orsak. Först när blodets kaliumvärde stiger är det dags att bedöma hur stora mängder man kan äta av olika livsmedel.
Man kan minska kaliuminnehållet i grönsaker genom att skala och blötlägga dem. Största delen av kaliuminnehållet i skalade och skurna potatisar och rotfrukter löser upp sig i kokvattnet och därför ska vattnet inte användas. Vid sidan av potatis kan man använda skalat ris och vit pasta som komplement till måltiden. Om salt används ska det vara vanligt jodhaltigt salt och inte mineralsalt som innehåller kalium.
I en mångsidig kost ingår tillräckligt med natrium i form av salt för kroppens behov. Tillsats av salt behövs vanligen inte. Lättsaltad kost hjälper till att hålla ner blodtrycket och förebygger vätskeansamling och påföljande svullnader.
I fråga om livsmedel som intas ofta och dagligen såsom bröd, bordsfett och pålägg bör man välja produkter märkta med ”minskad saltning” eller ”minskat innehåll av salt”. Fiskprodukter som innehåller rikligt med salt, oliver, salladsost och mögelostar, saltgurkor och chips kan endast ingå i kosten som sporadiska delikatesser.
Syrliga råvaror, såsom citron, tomat och ättika är till hjälp vid tillredning av en saltfri kost. Mineralvatten som innehåller natrium rekommenderas inte till njurpatienter.
Vid kostbehandling är det viktigt att trygga ett tillräckligt energiintag. I kosten har fettet stor betydelse som energikälla. Riklig användning av mjukt fett rekommenderas såväl på brödet som i matlagningen eller vid uppvärmning av färdigmat. Du hittar rekommendationer om val av fetter via hjärtmärket.
På grund av att patienten eventuellt äter mindre till följd av matbegränsningarna kan näringsintaget bli otillräckligt, vilket lätt kan leda till näringsbrist. Det är viktigt att äta tillräckligt många måltider varje dag för att förebygga näringsbrist. Två varma måltider och dessutom tre eller fyra mellanmål är vanligen lämpligt. Bordsfettet ska vara en produkt som innehåller minst 60 procent fett och salladsdressingen till exempel en rypsoljebaserad produkt. Njurpatienter bör i allmänhet inte använda s.k. lättprodukter.
För att undvika tillstånd med näringsbrist behöver patienten regelbunden uppföljning och vägledning av en näringsterapeut.
En legitimerad näringsterapeut som arbetar på vårdstället kan hjälpa till med planeringen och bedömningen av kosten. Genom att hålla en lämplig diet och äta tillräckligt kan patienten undgå näringsbrist.