Delat beslutsfattande
Det är inte alltid lätt att hitta och välja rätt behandlingsform. Läkaren kan grunda sitt beslut på forskning och på bedömningar av andra experter (njurskötare, näringsterapeuter, socialarbetare, hemvårdare etc.). Patientens och de anhörigas förväntningar på och tankar om behandlingen är viktiga, men de behöver information för att kunna bilda sig en uppfattning. Man måste avsätta så pass mycket tid till valet av behandlingslinje att läkaren och patienten och vid behov patientens anhöriga i lugn och ro kan gå igenom fördelarna och nackdelarna med olika behandlingsformer. Med hjälp av informationen kan patienten tillsammans med sin läkare besluta vilken behandling som passar patientens värden och önskemål. Detta kallas för delat beslutsfattande.
Om dialys bara medför problem
Om patienten har haft stroke, dvs. slaganfall, eller har allvarliga hjärt- och kärlsjukdomar, perifera cirkulationsrubbningar eller andra allvarliga sjukdomar är det inte säkert att dialys förbättrar patientens tillstånd. Valet av behandlingsform påverkas inte bara av sjukdomar, utan också av patientens funktionsförmåga. Med detta avses människans självständighet, dvs. hur hon klarar sig hemma i vardagen med eller utan hjälp. Om man behöver mycket hjälp i vardagslivet eller får institutionsvård är det oftast så att dialysbehandling försämrar funktionsförmågan snarare än att förbättra den. Forskning visar att det i sådana fall är bättre att avstå från dialysbehandlingen, åtminstone sett till livskvaliteten och ofta även till patientens prognos. Å andra sidan utgör åldern i sig inget hinder för dialysbehandling om patienten inte har många andra sjukdomar och funktionsförmågan är åtminstone tillfredsställande. Patienten måste dock vara motiverad och vara införstådd med att behandlingen kan vara jobbig.
Dialysbehandlingen kan vara förknippad med orealistiska önskemål och förväntningar. Dialys kan ersätta njurarnas funktion, men den kan inte påverka förloppet av till exempel en allvarlig hjärtsjukdom. Äldre och sjuka har ofta begränsade krafter och resurser, och dialys kan visa sig vara för påfrestande. Då har behandlingen motsatt effekt: patientens funktionsförmåga och livskvalitet försämras.
Andra behandlingsmetoder
En njursjukdom kan också vara svår, men den framskrider inte nödvändigtvis snabbt. Så är ofta fallet hos äldre patienter. Symtomen på njursjukdomen kan behandlas och sjukdomsförloppet kan bromsas upp. Anemi kan behandlas med järnpreparat och EPO-hormon. Med rätt kost kan man förhindra att komplikationer relaterade till njursjukdomen utvecklas och säkerställa ett tillräckligt intag av kalorier och proteiner. Genom att optimera blodtrycksnivån kan man fördröja njursjukdomens och även kärlsjukdomars förlopp. Med olika stödåtgärder kan man göra det enklare för patienten att klara sig hemma.
Det är inte enkelt att välja behandlingsform. Dialysbehandling inleds om patienten så vill och om det är sannolikt att dialys förbättrar prognosen, dvs. förlänger patientens liv eller förbättrar patientens livskvalitet. Ibland kan det dock vara ett bra alternativ att behandla kronisk njursjukdom utan dialys. Inte heller då överger man patienten, utan behandlingen och uppföljningen genomförs i samarbete mellan patientens egen läkare och njurläkaren.