Hörnstenen vid behandling av akut njurskada är noggrann kontroll av vätskebalansen. Skadan har ofta orsakats av ett uttorkningstillstånd i kroppen, varvid snabb vätsketillförsel korrigerar tillståndet. Å andra sidan försöker man undvika för stor vätskelast, eftersom det är känt att detta försämrar njurarnas återhämtning. I samband med vätskebehandlingen försöker man också återställa blodtrycket till normal nivå.
Tills vidare finns det inga specifika läkemedel för behandling av akut njurskada. Därför är det viktigt att försöka eliminera faktorer som har bidragit till skadans uppkomst. På så sätt kan man förhindra att ytterligare skador uppkommer och främja återhämtningen i njurarna. Till exempel ska man tills vidare avbryta behandling med vissa läkemedel, såsom antiinflammatoriska läkemedel och ACE-hämmare. Det samma gäller diabetesläkemedlet metformin och s.k. glukoshämmare samt ofta även patientens tidigare vätskedrivande läkemedel.
Hinder i urinflödet kan orsaka akuta njurskador. När en skada har konstaterats utförs vanligen en bildundersökning av urinvägarna för att hitta eventuella hinder. Om det är möjligt att avlägsna hindret redan i ett tidigt skede är prognosen för njurarnas återhämtning god.
Om en akut njurskada har hunnit utvecklas till en svår sjukdom räcker de ovan nämnda åtgärderna inte längre till, utan patienten behöver njurersättningsbehandling dvs. dialys. Vid dialys avlägsnas skadliga slaggprodukter från patientens blod och vid behov även extra vätska. Vid vissa förgiftningar kan man avlägsna skadliga ämnen för njurarna med dialys (t.ex. alkoholer, vissa läkemedel).
Ibland är det förnuftigt att avstå från dialysbehandling. Det här gäller till exempel när patientens helhetssituation är så svår att en dialysbehandling sannolikt inte kan förbättra patientens prognos. Helhetssituationen påverkas främst av samtidiga, svåra sjukdomar, i synnerhet hjärt- och leversjukdomar, samt patientens allmänna funktionsförmåga innan njursjukdomen. Då är det, trots att patienten har drabbats av en svår njurskada, inte meningsfullt att inleda dialysbehandling. I stället ger man annan behövlig, symtomatisk behandling (t.ex. vätskebehandling och lämplig smärtbehandling).
Vid behandling av en akut njurskada är en noggrann eftervård av största vikt. Njurarna har en naturlig strävan att återhämta sig från skador, och under konvalescenstiden kan patienten främja tillfrisknandet genom att följa de anvisningar om vård och hälsosamma levnadsvanor som getts. Även om njurskadan är lindrig är rekommendationen att njurfunktionen följs upp under de följande månaderna eller åren, så att man kan förhindra en bestående njursvikt.