Behandling av smärta i urinblåsan hos män

Smärtan i urinblåsan kan lindras genom att undvika nedkylning samt mat och dryck som irriterar.

Starka livsmedel, såsom kryddor, citrusfrukter, kolsyrade drycker, alkohol, te och kaffe, kan förvärra symtomen.

Vid smärta i urinblåsan är symtomen ofta de samma som vid en urinvägsinfektion. Antibiotikabehandling kan påbörjas redan innan man har tillgång till laboratorieresultat. Man hittar inte alltid bakterier i urinprovet. En antibiotikakur kan hos vissa ge tillfällig lindring av symtomen.

Läkemedelsbehandlingar kan användas för att lindra smärtsymtomet eller höja smärttröskeln. Läkemedel som är avsedda för behandling av kronisk smärta hjälper ofta.

I regel används amitriptylin, som ofta lindrar smärtan i urinblåsan. Detta preparat används ofta för behandling av kronisk smärta även om det ursprungligen är ett antidepressivt läkemedel. Man börjar med en liten dos som gradvis ökas. Läkemedlet tas på kvällen. Kroppen vänjer sig vanligtvis snabbt med medicineringen och eventuella biverkningar, såsom trötthet, försvinner oftast under behandlingens gång.

Många olika läkemedel har testats utan framgång. Ofta ger antiinflammatoriska läkemedel en viss hjälp. Däremot är allergiläkemedel (antihistamin) och läkemedel som lugnar urinblåsan oftast verkningslösa.

Eftersom smärta i urinblåsan har karaktärsdrag som är typiska för kronisk inflammation, kan cyklosporin, ett immunmodulerande läkemedel som används vid långvarig inflammation, också ibland användas. Pentosanpolysulfat, som används i större utsträckning i vissa länder, finns också i Finland som en specialgodkänd produkt, men i praktiken begränsas användningen av den av dess höga pris och avsaknaden av ersättning från FPA.

Symtomen i urinblåsan kan lindras med en läkemedelslösning för urinblåsan. Lösningen sprutas in i blåsan via en kateter och man låter den verka i åtminstone några timmar.

Sköljningen upprepas 4–6 gånger i veckan. Om behandlingen ger bra effekt kan man fortsätta med den på längre sikt med ett färre antal behandlingsgånger.

Ibland gör muskelspänningar i bäckenbottenområdet det svårare att känna smärtan i blåsan och förvärrar de tillhörande urineringsproblemen och frekvent urinering. Med hjälp av en erfaren fysioterapeut är det möjligt att minska dessa symtom. Man kan t.ex. prova intermittent elektromagnetisk terapi av bäckenområdet. Hudbehandling med TENS eller PTNS neurostimulering av nedre extremiteterna kan också ibland hjälpa till att lindra symtomen.

Om medicinsk behandling inte hjälper kan man prova på att tänja ut urinblåsan under anestesi.

Utvidgningen kan dock vara förknippad med biverkningar eftersom den kan skada blåsan och ärrbildningen varje gång kan göra den mindre.

Sakral neuromodulation

En pacemaker placeras i ländryggen. Den skickar elektriska impulser till musklerna i bäckenbotten, urinblåsan och dess slutarmuskel.

Verkningsmekanismen är inte helt känd. Det rör sig om en experimentell behandling med varierande effekt. Därför överväger man användning av behandlingen endast vid mycket svåra symtom.

Operation

Om symtomen är olidliga och läkemedelsbehandling inte hjälper blir man tvungen att som extremlösning överväga bortoperation av urinblåsan.

Därefter sker urineringen antingen via en artificiell blåsa gjord av tarmmaterial eller en läckande/kateteriserbar urostomi. Tyvärr kan det hända att den kroniska smärtan inte försvinner ens efter en operation.