Av njurstenarna försvinner 60 procent och av stenar i urinledaren försvinner 80 procent av sig själva utan åtgärder.
Oftast uppstår urinsten i njurbäckenet. En del av stenarna går till urinblåsan via urinledaren och lämnar kroppen med urinen. Ibland fastnar en urinsten i njurbäckenet, urinledaren eller urinblåsan. Stenar orsakade av inflammation uppstår i regel i urinblåsan.
Sjukdomen kan vara återkommande. Endast en tredjedel av de insjuknade klarar sig utan att få ett nytt urinstensanfall.
Största delen av stenarna är kalksten (kalciumförening). I vissa sällsynta fall orsakas stenarna av en ämnesomsättningssjukdom (urat- eller cystinstenar).
Oftast förblir orsaken till stenarna okänd eller så är stenarna en konsekvens av en strukturell eller funktionell täppning i urinvägarna. En strukturell avvikelse, till exempel prostataförstoring, kan leda till att en sten innehållande magnesium bildas i samband med urinvägsinfektion.