Gå till sidans innehåll

Undersökning av prostataförstoring

Läkaren undersöker symtomens art vid prostataförstoring och vilket besvär förstoringen medför.

Läkaren känner på prostatan via analöppningen och utreder dess storlek samt eventuella förhårdnader och knölar.

Förekomsten och svårighetsgraden av symtomen på prostataförstoring kan utredas med ett symtomfrågeformulär (DAN-PSS1). Formuläret kan även användas för att bedöma hur effektiv läkemedelsbehandlingen är.

Vid undersökningarna kontrolleras urinprov och det blodvärde som beskriver njurfunktionen, det vill säga kreatinin. Dessutom undersöker man ofta PSA-värdet med ett laboratorieprov.

Prostata producerar ett ämne som kallas PSA i blodet. PSA-nivån mäts om man misstänker att det kan vara fråga om prostataförstoring eller prostatacancer. Det finns inget exakt normalt värde för PSA, men man följer hur värdet utvecklas. Om PSA-värdet stiger snabbt kan ytterligare undersökningar behövas. Prostatans storlek påverkar PSA-nivån: en större prostata producerar mer PSA, och värdet kan också stiga med åldern.

PSA-värdet kan också stiga vid urinvägsinfektioner, urinretention eller nedkylning. I sådana fall tas ett nytt blodprov när situationen har förbättrats. Vid prostatacancer är PSA-nivån ofta förhöjd. Prostata cancer är ytterst sällsynt hos män under 40 år. I PSA-testet rapporteras också andelen fritt PSA, som bör vara över 15.

Prostatans tillstånd kan även utredas med en ultraljudsundersökning som görs utanpå magen. Vid undersökningen utreds prostatans storlek, form och eventuella strukturella förändringar samt njurarnas tillstånd. I slutet av undersökningen mäts mängden urin som stannar kvar i blåsan efter urinering, det vill säga resturin.

Om symtomen av prostataförstoring inte lättar efter att läkaren på hälsovårdscentralen har utfört undersökningar och behandlat symtomen, utförs fortsatta undersökningar vid behov på urologmottagningen.

Man ska komma till mottagningen med urinblåsan lagom fylld för att mätningen av urineringstrycket ska kunna göras. Urineringen görs i en apparat som är belägen i ett lugnt rum . Apparaten mäter urinstrålens styrka och urineringstiden.

Mätning av urinstrålens styrka

  • Undersökningen kan endast genomföras när urinblåsan är tillräckligt fylld (minst 150 milliliter) och man behöver urinera.

  • Man kan främja påfyllningen av urinblåsan genom att dricka vätskor före undersökningen.

  • Urinstrålens styrka mäts genom att man urinerar i en undersökningsapparat.

  • Den mängd urin som stannar kvar i urinblåsan efter urineringen mäts med en ultraljudsapparat utanpå magen.

En ultraljudsundersökning som görs via analöppningen är noggrannare än en undersökning som görs utanpå magen när man ska utreda prostatans form, storlek och vävnadens regelbundenhet.

Om man vid en undersökning av prostatan upptäcker avvikelser, till exempel förhöjt PSA eller ett avvikande fynd när man känner på prostatan, kan man ta en biopsi (provbit) på prostatan i samband med ultraljudsundersökningen.

Förberedelser inför ultraljudsundersökning

Läs noggrant igenom de förberedelseanvisningar du fått från sjukhuset, nedan finns allmänna anvisningar.

  • Man får äta normalt på undersökningsdagen.

  • Ändtarmen töms med miniatyrlavemang om man inte har tömt tarmen på undersökningsdagens morgon.

  • Lavemanget kan köpas på apotek utan recept.

Biopsi

  • Antibiotika ges ca. en timme före åtgärden.

  • Efter biopsin kan det förekomma blod i urinen, sädesvätskan och avföringen i flera veckors tid.

  • Efter biopsin lönar det sig att dricka mer vätska än normalt i ett par dagars tid.

  • Om man får feber efter biopsin bör man kontakta hälsovårdscentralen.

I vissa situationer finns det skäl att utföra en endoskopi av urinröret och -blåsan. Undersökningen görs via urinröret med ett flexibelt endoskop. Urinröret görs halt med gel. Med hjälp av endoskopin får man veta hur mycket prostatan täpper till urinröret, samt förändringarna i urinblåsans vägg.

Endoskopi av urinblåsan

  • Tvätta dig nertill innan du kommer till undersökningen.

  • Under ett par dagar efter undersökningen kan du ha ett behov av att urinera oftare, du kan känna sveda eller ha blod i urinen. Det rekommenderas att du dricker mer vätska än normalt.

  • Om irritationssymtomen förknippade med urineringen varar i mer än tre dagar ska du lämna ett urinprov på hälsovårdscentralen.

Uppdaterad 21.8.2025