Öppen kirurgi innebär att det görs ett snitt i operationsområdet. Operationsläkaren utför ingreppet via snittet. Bland annat operationens omfattning och patientens kroppsbyggnad avgör snittets placering. Operationen avslutas med att snittet tillsluts med suturer eller agraffer. Öppen kirurgi kan utföras i narkos eller bedövning.
Vissa titthålsoperationer utförs via kroppens naturliga håligheter (t.ex. matstrupe, urinrör eller tårkanal) och andra perkutant, via huden (t.ex. titthålsoperation i buken eller brösthålan).
Vid titthålsoperationer som utförs perkutant görs två eller flera små hål, och via dem för man in kameraoptik och nödvändiga operationsinstrument till operationsområdet. Vid tillhålsoperationer kan man använda en 3D-skärm som gör det lättare att gestalta operationsområdet.
För att utvidga operationsområdet, dvs. den hålighet som ska undersökas endoskopiskt, och för att förbättra sebarheten används koldioxidgas eller vätska. Vid endoskopisk undersökning av bukhålan används gas. Mot slutet av operationen upphör gaspåfyllningen och bukhålan töms på gas.
För vissa patienter orsakar gasen i bukhålan en övergående postoperativ smärta (smärta efter operationen i axelpartiet. Smärtan beror på att gasen skapar en irritation i mellangärdet, men är ofarlig. Återhämtningen gynnas av att patienten tar smärtlindrande läkemedel och rör sig inom ramen för vad operationen tillåter.
Om den vätska som används för att vidga operationsområdet blir kvar, kan den orsaka svullnad och smärta. Vätskan försvinner vanligen under operationsdagen och smärtan lättar när vävnadssvullnaden minskar.
Titthålskirurgi kan utföras i narkos eller bedövning. En stor del av de titthålsoperationer som görs perkutant kräver narkos. Om operationen görs under bedövning, kan du följa med operationen i en monitor.
Robotassisterad kirurgi kan användas till exempel vid operation av prostata, njurar, livmoder, thymus, ändtarm och hjärta. Din läkare informerar dig om operationen kan göras med robotassistans. Alla operationer är lite olika, liksom återhämtningen efter dem.
En operationsrobot består av tre huvudsakliga komponenter: en konsol, en dator och själva roboten. Kirurgen som sitter i konsolen får bilder i 3D format med 10–15 gånger förstoring, och styr robotens instrument med sina händer och fötter. Instrumenten har större rörlighet än människohänder, dvs. roboten kan utföra alla tänkbara handrörelser.
Man har nytta av denna rörlighet framför allt vid suturering som är en utmaning vid traditionell titthålskirurgi. Datorn har en ljuskälla, en strömkälla, en monitor för övrig personal, samt en anordning för påfyllning av gas i bukhålan.
En fördel med robotassisterade operationer är ofta en snabbare återhämtning. Operationsblödningen är betydligt mindre och vårdtiden på sjukhus kortare. Även operationsrelaterade komplikationer är färre än vid öppen kirurgi samt behovet av reoperationer mindre. Efter robotassisterade operationer är sjukledigheten kortare än efter öppna operationer.
De flesta operationer är planerade, och operationstiden är då fastställd på förhand. En del operationer är akuta, och görs då oberoende av klockslag.
De akuta operationerna är oförutsedda och planeras först när patienten har kommit till sjukhuset. I vissa fall kan patienten vänta hemma på en akut operation.