Uppkomsten av en cp-skada påverkas av skador på hjärnans motoriska, dvs. rörelsereglerande områden. Skadan kan uppstå under fosterstadiet, under perioden som nyfödd eller under den tidiga barndomen, före tre års ålder. En cp-skada leder alltid till permanenta svårigheter med rörelse, hållning och funktion, vilket påverkar funktionsförmågan på olika sätt.
Symtomen varierar från lindriga rörelsesvårigheter till svår rörelsenedsättning. Cp-skadan kan vara antingen spastisk eller dystonisk. Vid spastisk cp-skada är extremiteterna stela. Vid dystonisk cp-skada varierar muskelspänningen från stel till slapp.
En cp-skada ska inte blandas ihop med intellektuell funktionsnedsättning, men personer med intellektuella funktionsnedsättningar kan också diagnostiseras med cp-skada.
En cp-skada kan diagnostiseras när en hjärnskada under perioden som nyfödd är känd, dvs. när bilddiagnostiska fynd och symtombilden stämmer överens med skadan. Oftast förutsätter cp-diagnosen uppföljning av barnets utveckling, så att problemets beständighet och svårighetsgrad kan fastställas.
Svåra skador kan diagnostiseras redan under de första levnadsmånaderna, lindrigare i genomsnitt vid 18–24 månaders ålder. Ofta är de första symtomen hos barnet slapphet och långsam rörelseutveckling. Senast vid fyra års ålder har diagnosen vanligtvis specificerats.
Magnetundersökning av huvudet (MRI) är en viktig undersökning för att undersöka hjärnskadans tidpunkt, ställe och omfattning. Enligt undersökningar hittas den förklarande orsaken till rörelsenedsättningen för 85–89 procent genom MRI-undersökning av huvudet. Orsaken till att cp-syndromet har utvecklats kan vara till exempel syrebrist i hjärnan eller någon infektion.
I Finland föds det varje år cirka 100–120 barn med cp-skada. Det är det vanligaste syndromet som orsakar rörelsenedsättning i barndomen. 75–80 procent av hjärnskadorna sker redan under graviditeten (till exempel avvikelse i hjärnans utveckling, hjärninfarkt), 10 procent i samband med förlossningen (till exempel skada som orsakats av syrebrist i hjärnan) och 12–21 procent efter förlossningen (till exempel infektion i centrala nervsystemet).