Vardagen rehabiliterar - rehabiliteringstips för hemmet

Barnets inlärning sker bäst i barnets egna vardagsmiljö där talrika upprepningar kan göras, vilket möjliggör nya förmågor.

Målen i vardagen styr planeringen av rehabiliteringen. Målen sätts upp tillsammans med barnet och familjen. När målen är relevanta för rehabiliteraren och familjen är det lättare att förbinda sig till att uppnå dem i vardagen.

”Aino är en 12 månader gammal flicka som har lärt sig att sitta, rör på sig genom att dra sig fram på rumpan, kan inte ta sig bort från sittande ställning eftersom hon har svårt att stöda sig på den vänstra handen. När hon står är vänstra fotbottnets tyngd på trampdynan.”

”Eevi är en 1 år och 3 månader gammal pojke som kryper. Drar sig upp mot stöd med hjälp av händerna. När han står, står han på tårna med båda fötterna. Han dreglar mycket och har ofta munnen öppen."

Exempel 1. Målet skulle till exempel kunna vara att flytta sig från sittande ställning till krypställning.

Exempel 2. Målet skulle kunna vara att självständigt stiga upp från pottan med fotbottnen på underlaget.

I rehabiliteringen betonas vikten av vardagen. De dagliga händelserna som att klä på sig, klä av sig, äta och tvätta sig är utmärkta tillfällen för att träna nya färdigheter. Barnet uppmuntras och motiveras att vara aktiv i dessa aktiviteter. Vid behov får barnet vägledning och hjälp för att slutföra uppgiften.

Föräldrarna kan få hjälp av fysio-, tal- eller ergoterapeuter för att göra vardagen rehabiliterande.

Barn i lekåldern

Barn leker inte för att lära sig, men lär sig genom att leka. Lek är ett naturligt och bra sätt för barn att lära sig. Ännu viktigare än lek är lekfullhet. Innehållet i sig eller ”rationaliteten” är inte lika viktigt som upprätthållandet av ett ömsesidigt förhållande med barnet, och förälderns entusiasm.

Att röra på sig och leka

Barnets första lekar leks i den vuxnas famn eller på skötbordet. Ett väldigt litet barn leker med sina egna händer och fötter, och hämtar känselförnimmelser på det sättet. Vägled barnet och försäkra dig om att barnet för båda händerna till munnen och undersöker tårna med båda händerna. Om detta inte sker naturligt, styr barnet att föra även den svagare handen till munnen och tårna. Hjälp och styr barnet att ta båda händerna med, till exempel för att klappa eller för att ta i en stor boll med båda händerna.

Inlärning sker huvudsakligen genom barnets egna aktiviteter.
Haitarin otsikkotaso3
En stadig sittande ställning är en förutsättning för att kunna använda händerna

För utvecklingen av händernas samarbete och finmotoriken är det viktigt att leka i en sådan ställning, där det är möjligast enkelt att använda båda händerna. En bra, stadig sittande ställning underlättar användningen av båda händerna. Vid behov kan den sittande ställningen stödas vid ryggen eller området kring kroppen, beroende på barnets egen förmåga att sitta.

Om den ena handen ”glöms bort” vid lek, styr från barnets axel handen med i leken. Att handen ”glöms bort” beror ofta på svag sensorisk information.

Att ligga på mage är en bra lekposition

Det är viktigt att börja styra viktbärandet till kroppens svagare sida genast när man lägger märke till skillnaderna mellan kroppshalvorna, vanligtvis redan under ett års ålder. När barnet ligger på magen eller lutar på armbågarna styrs barnet att bära och flytta sin vikt även till den svagare sidan. Genom att leka liggandes på magen aktiveras utsträckning av kroppen, höften styrs så att den blir rak, höftböjarna tänjs och arbete mot gravitationen förstärks.

Senare vägleds barnet att stöda sig på raka armar och i krypställning. Genom att stöda sig på öppna handflator får barnet via djupkänsel information om och erfarenheter från hela kroppen.

Att krypa tränar kroppen i att byta ställning

Barnet uppmanas att röra på sig krypande, om det är möjligt. Att krypa tränar barnet i att byta från en ställning till en annan. Barnet lär sig bland annat kroppsrotationer, att turvis röra benen, bålkontroll och att stöda sig på händerna. Samtidigt främjar krypande händernas känselsinne och användningen av händerna.

Genom att leka ansikte mot ansikte är det lättast att reagera på barnets känslor

Små barn leker gärna på golvet. Om barnet inte sitter självständigt kan du stöda barnet fram- eller bakifrån. Genom att leka ansikte mot ansikte kan föräldern reagera på barnets känslor med sig egen blick och ansiktsuttryck.

Det lönar sig att i ord uttrycka det man gör

Det är bra att uttrycka i ord, dvs. med ord säga vad man själv gör och vad man önskar att barnet ska göra. Exempel: ”Nu rullar jag bollen till dig, ta i bollen med båda händerna”.

Att sitta på sida, med benen i kors och i fullt sittande ställning som lekpositioner

Att sitta på sida, med benen i kors och i fullt sittande ställning är bra lekpositioner. Genom att sitta på ena sidan tränar barnet att stöda sig på den ena övre extremiteten, varmed den andra extremiteten är fri för lek.

Styr barnet att leka i ställningarna på båda sidorna. När barnet sitter på sida är kroppen aktiv. Genom att sitta med benen i kors är båda händerna fria för lek. Det lönar sig att uppmuntra att använda den svagare sidans hand aktivt för lekande och som stöd. I fullt sittande ställning tänjs musklerna i bakre låren. Genom att placera leksakerna på båda sidorna om kroppen aktiverar man kroppsrotation. Kroppens rotationsrörelse behövs för en smidig gång .

Att sitta mellan benen är inte en rekommenderad ställning

Barnet väljer eventuellt själv att som lekposition sitta mellan benen. Detta är ändå inte en rekommenderad lekposition med tanke på förstärkt kroppskontroll och höftens normala utveckling. Barnet har nytta av mångsidiga lekpositioner.

Det är viktigt att barnet själv, eller med vägledning, flyttar sig från en position till en annan. I flyttningssituationerna utvecklas viktöverföring från ena sidan till den andra och kroppskontrollen.

Att huka sig och leka sittande i huk

När barnet hukar sig förstärks musklerna i båda nedre extremiteterna och balansen. Genom att leka sittande i huk tänjs vaderna effektivt. Styr barnets balans jämt till båda de nedre extremiteterna. Öva sittandes i huk att föra vikten turvis till trampdynan och hälarna (rullning), detta förstärker musklerna i fotbottnet och upprätthåller ledernas rörlighet. Fotens rörlighet är viktig när barnet lär sig att stå och gå.

Ståträning

Ståträning börjas oftast med en ståställning. Det är bra att börja ståträningen vid ungefär ett års ålder.

  • Vid ståställningen:
  • Lär sig barnet att belasta båda nedre extremiteterna symmetriskt.
  • Får benstommen belastning, höfterna och lederna i de nedre extremiteterna får en bra belastningsposition.
  • Vid behov kan man tänja spända muskler i de nedre extremiteterna.

Användningen av ståställningen fortsätts vid behov under hela barndomen.

I ståträningen kan man vid behov korrigera fotbottnens och de nedre extremiteternas linjering med individuellt tillverkade sulor eller ortoser. Vid ståträning kan även elektrisk stimulering användas för att öka den sensoriska informationen eller senans elasticitet. I stödda ståställningar är det bra att titta på en bok och samtidigt träna ögats och handens samarbete.

Lek-idéer

Babygymnastik

Babygymnastik innebär att tillsammans med den lilla babyn producera motoriska rörelser som stöd för utvecklingen av interaktion. Medan babyn ligger på rygg för båda armarna till sidan och ihop (”kramrörelse”), turvis en hand mot taket, gör fjärilsrörelse med armarna, för babyns knän turvis mot magen.

Kurragömma- och tittutlekar

”Göm dig” bakom dina egna händer eller överraska babyn från bakom en dyna genom att säga ”Tittut!”

Dukleken

Kittla babyn med en duk eller täck barnet helt med duken en liten stund.

Mätarlarvleken

Förälderns fingrar rör sig på barnets kropp som en mätarlarv, på samma gång som hen säger ” mätarlarven mäter handen - hur lång var den nu igen”: mätarlarven rör sig till kroppens olika delar.

Rulltårtsleken

Barnet rullas fram och tillbaka längs med golvet medan man säger ”såhär bakar man en rulltårta”, barnet stryks med handen ”nu breder ut vi sylt”, barnet rörs med fingertopparna ”nu stör vi socker på”.

Att lägga nät och ro

Med fotbottnen mot varandra eller sittandes bredbent med barnet i famnen. Man kan lägga till versen: ”Vi drar upp nätet, och får fisk, gärsen till katterna, skinnen till hundarna, de stora fiskarna äter vi, de små fiskarna säljer vi”

Djurlekar

I krypställning på golvet imiterar vi en katt, hund, ko, ponny, lejon, dinosaurus o.s.v.

Köra bil

Sittande i famnen håller man i ”ratten”: kurvar och lutar till båda sidorna, bromsar och rör sig framåt och bakåt.

Bollekar

  • Med boll kan man leka sittande, stående eller liggande.
  • Bollar kan kastas, tas i, rullas, bäras och studsas.
  • Med en boll kan man också massera barnet.
  • Olika storlekars bollar kräver olika sorters grepp. Bollar finns tillgängliga i många olika material. Det finns även bollar med hål i ytan, varmed det är lättare för barnet att ta i dem. Testa även ballonger.
  • Med bollen kan man bowla ner föremål, och för att ställa dem upprätt använder man båda händerna. Man kan öva att kasta små bollar även med en hand - då tränar man även kraftreglering och uppskattning av avstånd.

Måltidssituationer och påklädning

Haitarin otsikkotaso3
Sittställning vid måltider

När barnet äter är det bra att hen sitter vid bordet. Sittställningen ska vara symmetrisk och tillräckligt stödd, så att barnet har möjligast lätt att använda sina händer. Vid behov kan ställningen stödas med bälte. Ett stöd under fötterna hjälper att hålla en bra sittställning vid måltider.

Locka barnet att plocka fingermat i lämplig storlek från bordet. Ibland behöver barnet konkret exemplifiering, dvs. att den vuxna styr barnet att föra maten som hen har i handen till munnen. Om det ännu är för svårt för barnet att själv plocka från bordet kan föräldern placera maten i barnets hand och styra rörelsen till munnen.

Fingermat

Träning i självständigt ätande kan startas med fingermat, eftersom de ökar handens känselsinne. Det är bra att ”väcka” den sensoriska informationen genom att vibrera eller skaka: på samma gång över barnet att ta i och släppa loss samt att rikta handen.

Att öva påklädning

Beroende på utmaningarna i barnets motorik kan det bästa stället för att klä på sig vara skötbord, famn, påklädningsbänk, en matta på golvet eller ett hörn i soffan. Man kan också klä på barnet medan hen står. Uppmana barnet att själv vara aktiv i påklädningssituationer, till exempel ”tryck foten in i bunten”.

Man kan dra nytta av en spegel vid påklädningen, då ser barnet vad hen gör och har lättare att uppfatta sin kropp.

Med ett större barn kan man träna jobbiga ställen i påklädningen genom att klä på en docka, och genom att i ord uttrycka påklädningen på samma sätt som när man klär på barnet.

När man klär på- och av sig kan man t.ex. använda en vers:

”Var är Kalles högra hand - ojdå den försvann in i ärmen. Var är Kalles vänstra hand - ojdå den försvann in i ärmen. Var är Kalles högra tår - vi sätter dem in i strumpan.Var är Kalles vänstra tår - vi sätter dem in i strumpan. Bra Kalle Bra Kalle nu får man klappa. Bra Kalle Bra Kalle nu får man klappa.”

 

Kyllä

Uppdaterad  22.2.2021