Vanliga relaterade problem är avvikelser i de sensoriska funktionerna, problem med att fästa synen, problem med ätande och kommunikation, epilepsi och avvikelser i den intellektuella utvecklingen.
Självständig gång med eller utan hjälpmedel är möjligt för 70 % av alla personer med CP-syndrom. Förekomsten av allvarliga synskador är 10 % och allvarliga hörselskador är 4 %. Över 50 % har problem med användningen av synen. Hos 25 % förekommer epilepsi.
De ovan nämna problemen kan ibland påverka den dagliga funktionsförmågan mer än de motoriska problemen. Eftersom de relaterade problemen är så vanliga talar man ofta om CP-syndrom istället för CP-skada.
| Problem med ätande | Hos CP-barn kan det förekomma problem i den motoriska regleringen av ansiktet, munnen och svalget och sensorisk abnormitet, vilket påverkar toleransen, behandlingen (bl.a. förflyttning av maten i munnen, tuggande) och sväljandet av maten (till exempel aspiration, dvs. maten fastnar i luftstrupen). Hos CP-barn kan det oftare förekomma reflux, kräkningar, än hos andra barn. Som följd av dessa problem kan viktökningen vara svag. Om ätande via munnen inte är tillräckligt eller säkert, kan näringen även ges via en PEG-kateter, genom bukväggen direkt i magsäcken. I bedömningen över ätandet beaktas barnets motoriska och sensoriska färdigheter, ätandets effektivitet och säkerhet. Ätandet kan underlättas bl.a. genom bra förberedelse (till exempel med känseltolerans), med korrekt position och- teknik för ätande, maträtters lämpliga konsistens och med nödvändiga fysiska stöd. |
| Osteoporos | Alla de CP-barn som inte rör sig normalt (se klassificering över rörelse) är i stor risk att insjukna i osteoporos. Den aktuella rekommendationen är att ett lämpligt kalcium- och D-vitaiminintag ska ses till hos de patienter som är i risk för osteoporos. I praktiken innebär detta kalciumtillskott (500-1000 mg i dagen beroende på patientens ålder). Mängden D-vitamintillskott som rekommenderas är D3-vitamin 20 μg/dygn (800 IU) året runt. |
| Sömnsvårigheter | Enligt studierna lider 20 % av CP-barnen av sömnsvårigheter. Bland annat ljudöverkänslighet, refluxsjukdom eller cerebrala (hjärnrelaterade) anfall kan finnas som bakgrund till sömnsvårigheterna. Ett barn med svårt handikapp kan inte ändra ställning själv och behöver förälderns hjälp för att ändra ställning. Insomningssvårigheter och nattliga uppvaknanden gör snabbt slut på barnens och deras föräldrars resurser. Det är väldigt viktigt att så snabbt som möjligt försöka ta reda på orsakerna till sömnsvårigheterna. |
| Epilepsi | Alltid när ett barn har en hjärnskada finns det en ökad risk för cerebrala anfall. Enligt en systematisk litteraturöversikt från år 2012 är risken för epilepsi hos personer med CP-skada 25 %. Risken för epilepsi hos barn med spastisk tetraplegi är betydligt högre, till och med över 50 %. Av barnen med hemiplegi är cirka 30 % i risk för att få epilepsianfall. EEG, dvs. elektroencefalogram som mäter hjärnans elektriska aktivitet, görs alltid när det finns misstankar om cerebrala anfall. |
| Kognitiva svårigheter | Den psykiska utvecklingen hos största delen av personerna med CP-skada är normal, men utvecklingsnivån kan variera från normal till utvecklingsstörd. Hos vissa framkommer skadan endast som små funktionsstörningar, hos andra som flera svåra handikapp. På grund av CP-syndromens komplexitet kan det vara svårt att bedöma den kognitiva utvecklingsnivån (psykologisk bedömning). En del av CP-barnen kan på grund av sitt rörelsehandikapp inte utföra de psykologiska testens finmotoriska och ögon-handkoordinations krävande uppgifter alls. Hur man klarar sig är ofta ojämnt. Den nationella rekommendationen är att den första psykologiska bedömningen görs senast i 4-5-års ålder. Efter skolstarten görs psykologens undersökningar i enlighet med barnets behov. |
| Tal, kommunikation och hjälpmedel som stöder talet | CP-skadan kan försvåra den frivilliga användningen av de muskler som behövs för att producera tal, varmed artikulationen blir oklar, klumpig eller grötig. Det kan finnas problem med koordinationen av ljudet och andningen, rösten är svag och talhastigheten långsam. Detta kallas dysartri. Hos 20 % förekommer problem med dreglande. Alla CP-barn lär sig inte tala och behöver kommunikationsmetoder som stöder och ersätter tal (AAC – Augmentarive and Alternative Communication). Ibruktagningen av metoderna planeras för varje CP-barn individuellt, genom att ta i beaktande bland annat barnets kognitiva och motoriska utmaningar samt utmaningarna med användningen av synen. Som kommunikationsmetoder kan man använda bl.a. bilder, tecken, talanordning, kommunikationsfiler, olika enhets- och datorapplikationer som fungerar med mus, beröring eller med blicken. |
| Hörselproblem | Normal syn består av funktionella delområden, som är till exempel ögonens synskärpa, uppföljningsrörelse, färgsyn, ögats och handens interaktion samt tredimensionell (rumslig) uppfattning. En normal synskärpa utesluter inte en cerebral synskada. |
| Problem med att fästa den funktionella synen | Normal syn består av funktionella områden som synskärpa, ögonrörelse, färgvision, ögon-hand-interaktion och tredimensionell (rumslig) uppfattning. Normal synskärpa utesluter inte en hjärnrelaterad synskada. Man måste komma ihåg att vissa barn kan vara allvarligt synskadade trots att deras synskärpa, ögonens kontrastkänslighet eller synfält är normalt. Till och med 50-75 % av CP-barnen har problem med användningen av synen.Överbelastningsfenomen, dvs. svårighet att separera föremål som är tätt ihop från varandra, är vanligt i de cerebrala synskadorna. Miljön innehåller många olika stimuli för synen och bildinformation med mycket innehåll, varmed överbelastningsfenomenet kan göra det svårare att klara sig i vardagen, att röra på sig och att lära sig att läsa. Bristfällig syn gör det även svårare att uppfatta utrymme, samt hand-öga samarbete. Att identifiera personer med hjälp av synen är en betydande förmåga, och svårigheter med det försvårar social växelverkan. |