Muskelsvaghet är vanligt hos CP-skadade personer. Fastän det skulle vara frågan om en spastisk muskel, är en oanvänd muskel alltid svag. Enligt aktuell information är CP-skada även kopplat till känsel-problem, dvs. sensoriska problem. Det är typiskt att CP-barn har sensorisk överkänslighet i händer och fötter (även huvud- och ansiktsområdet), djup- och posturalsensorisk svaghet (dålig proprioception, känsla för kroppsställning) och känsligt balanssinne, vilket visar sig som svårighet att byta ställning.
Elektrisk stimulering (mA) dvs. neuromuskulär elektrostimulering (NMES), kan användas på en nivå som påminner om klåda (sensorisk) eller på en muskelsammandragande nivå (motorisk). Sensorisk elektronisk stimulering för informationen om den ifrågavarande extremitetens muskel eller kroppsområde, till det motsvarande regleringsområdet i hjärnans sensoriska cortex.
Elektrisk stimulering kan genomföras hemma av föräldrarna eller i fysio- och ergoterapisituationer.
Elektrisk stimulering på CP-skadade personer kan övervägas vid sidan av annan rehabilitering i situationer där
- Barnet inte ”hittar” eller är medveten om en specifik rörelse, till exempel vristens böjningsrörelse. Elektrisk stimulering på sensorisk nivå hjälper till att hitta en differentierad aktiv rörelse. För barn som är rädda lönar det sig att börja ökandet av den sensoriska medvetenheten till exempel med vibrations- eller darrningsbehandling.
- Barnet har muskelsvaghet eller muskelsvagheten uppskattas väsentligt störa den motoriska utvecklingen. I dessa fall övervägs elektronisk stimulering på sensorisk eller motorisk nivå. Praxisen hittills har visat att elektrisk stimulering på sensorisk nivå oftast är tillräcklig för att snabba på den motoriska inlärningen. När behandlingen ges i samband med aktiva rörelseövningar hemma eller i terapisituationer, främjas den motoriska inlärningen.
- Den spastiska muskeln kan ”slappnas av” med elektrisk stimulering på låg frekvens.
- Med mikroströmbehandling (uA) kan man förbättra ämnesomsättningen i en spänd muskel och minska tänjningssmärta. Genom att spända muskler slappnar av får man ökat passivt rörelseomfång.
Behandlingen genomförs hemma i intensiva perioder under 4-5 veckor (under fem dagar 30-60 minuter i dagen) och det är bra att kombinera dem med aktiva övningar, tänjningar eller gipsbehandling.