Behandling av spasticitet

Spasticitet kan underlättas med läkemedelsbehandling eller operation. Lämplig vårdform fastställs individuellt enligt spasticitetens nivå och barnets funktionsförmåga.

Med spasticitet syftas på sträckningsreflexens aktivitet som är relaterad till muskelns rörelsehastighet, varmed snabb muskelsträckning orsakar en överdriven muskelsammandragning. Det är frågan om en skada på hjärnans övre rörelsenerv. När hjärnan befaller den önskade muskeln, fattas bromsningsstyrkan helt. Den onormala spänningen i en spastisk muskel motsätter sig sträckning av muskeln då rörelsehastigheten ökar eller när en viss rörelsehastighet eller ledvinkel överskrids. Ju snabbare man försöker utföra rörelsen, desto starkare motsätter sig muskeln rörelsen.

Botulinbehandling

Botulinbehandlingar togs i användning för behandling av CP-barns spasticitet i mitten av 1990-talet. Den första officiella, och fortfarande vanligaste, indikationen är CP-skadade personers tågång (spasticitet i vadmuskeln). Indikationerna har utvidgats sedan dess.

Botulinumtoxin injiceras direkt in i den spastiska muskeln. Målet är att temporärt försvaga en enskild muskel, och effekten håller sig ungefär 3-6 månader. Genom att minska den överdrivna muskelspänningen, dvs. muskeltonus, förbättras barnets funktionalitet. Det är lättare för barnet att använda stöd (ortoser) eller gips. Botulin minskar även smärta. I de svåraste fallen kan hygienen även underlättas, när till exempel byte av blöjor lyckas bättre. Effekten av behandlingen syns bäst då musklerna fortfarande är flexibla.

Botulinbehandlingen ska alltid omfatta ett hemvårdsprogram, som innehåller tänjningar som utförs med hjälp av föräldrarna samt enskilda hemövningar.

Botulinbehandlingens effektivitet kan i vissa fall förstärkas med gipsbehandlingar och elstimuleringsbehandlingar, varmed den försvagade muskeln tänjs, eller leden som är funktionellt viktig styrs, till en bättre position.

Baklofenbehandling

Botulinbehandling är inte lämpligt för övergripande och omfattande behandling av spasticitet. I dessa fall används baklofen som ges oralt för behandling av spasticitet hos CP-barn. Baklofen verkar på centralnervsnivå i ryggmärgen, varmed spasticiteten minskar.

Vid behov kan baklofen-läkemedlet styras direkt i ryggmärgen även med en läkemedelspump som sätts under huden och en kateter.

Indikation för ämnet som styrs direkt i ryggmärgen eller intratekal baclofenbehandling (ITB) är svår spasticitet eller allvarliga muskelspasmer, dvs muskelsammandragningar. Förutsättningen är att man med oral läkemedelsbehandling inte har uppnått tillräcklig effekt, eller biverkningar har framkommit. ITB:s biverkningar är ofta små, eftersom man med flera gånger mindre doser når samma effekt.

Läs mer om rizotomioperation, som är en behandlingsform för ökad muskelspänning.

 

Uppdaterad  22.2.2021