Hos barn och unga är ledbanden relativt starka, alltså är en fraktur i samband med en fotledsstukning vanligare än en betydande ledbandsskada. Därmed skiljer de sig från vuxna. Symtomen vid en fotledsskada är smärta, svullnad, lokal tryckkänslighet, haltande och i allvarliga skador oförmåga att stödja med foten.
En röntgenundersökning är ofta tillräcklig för att fastställa diagnosen. I vissa fall är en datortomografi eller magnetundersökning motiverade för att specificera diagnosen och för att planera behandlingen.
Behandlingen fastställs utgående från den konstaterade skadan. Ledbandsskador kan nästan alltid behandlas med ett fotledsstöd eller hos små barn med kortvarig gipsbehandling. Fotledsfrakturer i en bra ställning kan behandlas med gipsning (gipsstövel) eller ortos (stöd). En del av fotledsfrakturerna kräver en korrigering av ställningen och vid behov en fixering med stödmaterial (skruvar, spikar, plattor, extern fixeringsanordning).
Beroende på skadans svårighetsgrad kan det vara tillåtet att direkt stödja på foten eller senast om några veckor. En återgång till exempel till idrottshobbyer är vanligtvis möjlig 2–3 månader efter skadan.