Ofarliga hjärtfynd

Många av fynden i hjärtat är ofarliga och de behöver varken behandling eller uppföljning.

Haitarin otsikkotaso2
Öppetstående foramen ovale (oval öppning) eller en liten förmaksseptumdefekt

Öppetstående foramen ovale (PFO, patent foramen ovale) är en liten öppning i förmaksseptum mellan vänster och höger förmak. Foramen ovale behövs under fosterstadiet som en förbiledningsförbindelse för att leda förbi blodomloppet i lungorna. Den vanligtvis öppna foramen ovale stängs under de första levnadsmånaderna eller åren när flödets riktning i förmaksseptum ändras hos en nyfödd från det vänstra förmaket till det högra. I uppbyggnaden av förmaksseptum (skiljeväggen mellan förmaken) finns en klaff som vanligtvis sluter öppningen när flödets riktning ändrar riktning i samband med födseln. Hos en del av de friska människorna förblir öppningen delvis öppen. Uppskattningsvis kan det konstateras vid noggranna undersökningar en sådan foramen ovale (oval öppning) hos cirka 20 % av friska vuxna. Foramen ovale som upptäcks i barndomen är ett normalt fynd och inte ett hjärtfel. Ofta konstateras den som ett slumpartat fynd om hjärtat undersöks med ultraljud av någon annan anledning. Foramen ovale medför inga biljud eller symtom hos patienten. Foramen ovale kräver inte heller någon uppföljning.

Liten förmaksseptumdefekt (ASD, atrial septal defect)

Medfödd utvecklingsstörning då en förbindelse mellan förmaken blir kvar. Vid ultraljudsundersökning är det svårt att skilja med säkerhet mellan foramen ovale och förmaksseptumdefekt. Om öppningen är liten ( < 5 mm), har öppningen ingen betydelse för barnet och man kan förhålla sig till det som till foramen ovale. En sådan liten förmaksseptumdefekt medför inga symtom hos barnet och påverkar inte hjärtats funktion. Man behöver inte följa upp en liten förmaksdefekt och den behöver inte uppmärksammas i barndomen. Om en person har konstaterats ha en förmaksseptumdefekt i barndomen ska den undersökas som vuxen endast om han eller hon vill börja dyka med andningsutrustning.

Liten öppen ductus arteriosus (förbindelse mellan lungpulsådern och stora kroppspulsådern

Ductus arteriosus är en normal och nödvändig struktur under fosterstadiet som förbinder den nedåtgående aortan och blodådrorna i lungpulsåderns stam. Under fosterstadiet flödar endast 5–15 % av blodet som pumpas av höger kammare till lungorna. Den största delen passerar lungorna via ductus arteriosus (förbindelsen mellan lungpulsådern och stora kroppspulsådern) till den nedåtgående aortan. Efter födseln medför en ökad syrehalt i blodet samt de hormonella faktorerna att ductus arteriosus stängs.

Funktionellt stängs ductus arteriosus vanligtvis under de två första dygnen och en fullständig anatomisk stängning sker under 2–3 veckor efter födseln. Efter de första levnadsdygnen är en betydande öppen ductus arteriosus en sjukdom som kräver uppföljning. Hos en del av spädbarnen kan dock ductus arteriosus slutas eller förminskas av sig själv under de första levnadsmånaderna. Hos för tidigt födda barn är slutningen av ductus arteriosus rubbad och förekomsten av en öppen ductus arteriosus är också vanligare hos för tidigt födda barn.

Hos fullgångna barn är förekomsten av betydande öppen ductus arteriosus 0,05–0,08 %. Om tyst och för blodomloppet betydelselös ductus arteriosus medräknas (Silent duct) uppskattas förekomsten till 0,5–1 %. Betydande ductus arteriosus medför ett typiskt kontinuerligt biljud (systoliskt-diastoliskt biljud). Om ductus arteriosus är litet och inte medför ett typiskt biljud behövs ingen uppföljning efter spädbarnsåldern. En sådan ductus arteriosus är inte kopplad till risken för en rubbning i hjärtfunktionen. En liten ductus arteriosus utan biljud kräver alltså ingen uppföljning eller behandling.

Extra hjärtslag

Hjärtats extra slag är överflödiga hjärtslag som framträder utöver slagen från det normala överledningssystemet. De blandas med den normala rytmen och kan orsaka oregelbundenhet i rytmen. De extra slagen kan ha sitt ursprung i förmaket eller kammaren. Vanligtvis konstateras de extra slagen slumpmässigt i samband med andra undersökningar. Hos barn är extra slag med förmaksursprung ett vanligt fenomen och extra slag med ursprung i kammaren förekommer också hos 10–25 % av barn och ungdomar, beroende på ålder.

De extra slagen förekommer vanligtvis som sporadiska men ibland kan dessa även förekomma som eftervarandra följande eller jämt varvat med normala slag (så kallad bigemini rytm). De extra slagen är i regel ofarliga och vanligtvis är de inte ett tecken på hjärtfel. Extra hjärtslag som förekommer då och då hos ett symtomfritt barn kräver ingen uppföljning. Om de extra slagen dock förekommer ofta, oberoende om de är av förmaks- eller kammarursprung är det bra att göra bilddiagnostiska undersökningar av hjärtat. Genom dem kan man utreda om barnet har strukturella hjärtfel eller hjärtmuskelsjukdomar (kardiomyopatier).

Mycket ofta förekommande extra slag (>20 %) kan även förekomma i hjärtan med normal uppbyggnad. Då finns det anledning att barnhjärtläkaren, alltså barnkardiologen, följer med hjärtfunktionen eftersom extra slag med särskilt kammarursprung ibland kan leda till utvecklingen av hjärtsvikt. Om det förekommer en ökande mängd av extra slag i samband med ansträngning eller om man konstaterar i hjärtfilmen extra slag från flera delar av hjärtat med kammarursprung, finns det alltid en anledning att fortsatta undersökningarna.

På motsvarande sätt, om de extra slagen försvinner med ökad puls är det vanligtvis frågan om ett helt ofarligt fenomen. Omedelbart efter födseln och under de första levnadsmånaderna kan det förekomma extra slag i en stor omfattning men om hjärtat konstateras ha en frisk uppbyggnad brukar de extra slagen försvinna med tiden.

De extra slagen är vanligtvis fullständigt symtomfria även om de förekommer i en stor omfattning. Vissa känner lättare alla avvikelser i rytmen och kan uppleva ett stort antal extra slag som en faktor som påverkar livet mycket negativt. Eftersom de extra slagen är vanligtvis ett ofarligt fenomen behöver de i regel inte behandlas hos symtomfria barn. Om det krävs medicinsk behandling kan en medicinering med betablockerare minska antalet extra slag. Om det finns någon hjärtsjukdom i bakgrunden av de extra slagen och om det konstaterats att de extra slagen medför en risk för rytmrubbning med sitt ursprung i kammaren, till exempel i anknytning till ansträngning, är det vanligtvis alltid befogat att inleda medicinering.

 

Uppdaterad  22.2.2021