Information om undersökningsfynd

Ett hjärtfel uppvisar inte alltid symtom. Många hjärtfel är dock kopplade till ett biljud i hjärtat eller ett annat avvikande auskultationsfynd (ett fynd som hörs när man lyssnar med stetoskop).

Läkaren kan genom att undersöka ovanpå (palpera) hjärtat känna en avvikande förhöjning av hjärtat när det pumpar blod vidare. Man känner även på pulsen i ljumskarna (pulsen i lårbensartärerna) och i armhålorna. Vid förträngning i aorta kan pulsen kännas svag i lårbensartärerna.

Öppen ductus arteriosus (förbindelse mellan lungpulsådern och stora kroppspulsådern) ger ofta en så kallad slagkraftig puls som känns tydligare än normalt.

Vid kontrollen av andning fästs ofta uppmärksamhet vid tätheten, lättheten och andningsljudens kvalitet samt andningsfrekvensen.

Vissa hjärtfel är kopplade till att vätska samlas i kroppen. Hos barn är det första fyndet ofta svullnad i levern det vill säga att den förstoras under revbensbågen. I lungbilden kan man se att blodfullheten i lungorna har ökat och ibland kan man även se vätska i lungpåsen. Hos äldre barn och vuxna kan man ibland se fyllighet i halsvenen och till och med att den putar ut.

I vissa hjärtfel blandas den arteriella och venösa blodcirkulationen och det leder till en blåaktig missfärgning, det vill säga cyanos. Medfödd cyanos syns bäst i tungan eller i slemhinnorna i munnen. Blåaktig missfärgning kan synas i fingrar, tår och läppar som ett ofarligt fenomen även hos friska barn.

Blodtrycket kan vara avvikande högt eller lågt. Vid aortaförträngning, alltså koarktation, är trycket i de nedre extremiteterna (benen) lägre än i de övre extremiteterna (armarna) även om det brukar vara tvärtom.

 

Uppdaterad  23.2.2021