Hjärtrytmrubbningar (arytmier) hos barn

Barn och ungdomars rytmrubbningar är i regel godartade.

Oregelbunden rytm som beror på extra slag framträder ibland som ett slumpmässigt fynd i samband med en läkarundersökning. Ofarliga förmaks- eller extra kammarslag förekommer hos 15–75 % av friska symtomfria barn och de kräver inte nödvändigtvis uppföljning och behandling.

Hjärtrusningar i förmaket (supraventrikulär takykardi, SVT) är den vanligaste verkliga rytmrubbningen i barndomen och förekommer hos 1–3 barn av tusen. Ett hjärta med normal uppbyggnad klarar bra hjärtrusning (takykardi) även om frekvensen under rytmrubbningen är över 200/min. En del av barnen i lekåldern kan själva berätta om de avvikande pulsslagen som även syns utåt genom bröstkorgen eller i blodkärlen i halsen. Om pulsen är så tät att man inte kan räkna den från handleden eller bröstkorgen är det sannolikt SVT. Paroxysmal takykardi (attackvis hjärtrusning) börjar och slutar plötsligt. Den vanligaste orsaken till SVT i barndomen är en extra elektrisk bana (medfödd accessorisk bana eller en tvådelad atrioventrikulär knuta). Vid utredningen av rytmrubbningar är det allra viktigaste att få information om symtomen och en hjärtfilm (EKG). Det är viktigt att kunna registrera EKG när man känner av rytmrubbningarna.

För nyfödda och spädbarn under 3 månader kan en snabb rytmrubbning vara till och med livshotande. Symtomen för en rytmrubbning är vaga, såsom aptitlöshet, kräkningar och förtätad andning. Då ska barnet tas till sjukhusets jourpoliklinik. Rytmrubbningar hos spädbarn behandlas alltid på sjukhus.

Behandlingen av SVT med medicinering som hindrar rytmrubbningar görs under ledning av en läkare som är insatt i behandlingen av hjärtsjukdomar hos barn. Vanligtvis används betablockerare som medicinering. När barnet har vuxit och väger över 20 kg, kan orsaken till rytmrubbningen behandlas intravenöst (i en ven) genom kateterablation, vilket gör att man slipper medicinering.

Rytmrubbningar som förekommer hos fullvuxna, förmaksflimmer och ventrikulära arytmier (rytmrubbningar med ursprung i hjärtkamrarna), är mycket sällsynta i barndomen. Vid förmaksflimmer är pulsen oregelbunden och hos barn och unga kan det vara kopplat till godartad paroxysmal takykardi (attackvis hjärtrusning). Kateterbehandling av dessa avlägsnar även benägenheten för förmaksflimmer. Godartad hjärtrusning som startar i vänster kammare (s.k. fascikulär takykardi) kan även behandlas med katetrar.

Om barnet eller den unga personen svimmar i samband med fysisk eller psykisk ansträngning, finns det alltid anledning att göra grundliga hjärtundersökningar inom specialsjukvården. Efter ett krampanfall hos barn ska EKG det vill säga hjärtfilmen undersökas åtminstone en gång.

Undersökningen och behandlingen av rytmrubbningar efter operationsbehandling av ett medfött hjärtfel tillhör specialsjukvården. Detta gäller även pacemakerbehandling och behandling av sällsynta genetiska arytmisjukdomar (bl.a. långt QT-syndrom, genetisk mångformad ventrikulär takykardi (CPTV, katekolaminerg polymorf ventrikulär takykardi)). Pacemakerbehandling för barn används för behandling av alltför långsam hjärtverksamhet (bradykardi). Så kallad ICD-pacemaker för hjärtsvikt och rytmrubbningar insätts vid behov även hos barn.

 

Uppdaterad  23.2.2021