Problem i små prematurers utveckling
Fastän den tidiga vården har förbättrats har små prematurer fortfarande en risk för utvecklingsneurologiska och beteendemässiga problem på grund av att nervnätverket och blodkärlen i hjärnan är omogna och känsliga för skador. Svåra hjärnblödningar har minskat på de senaste åren, men lindrigare blödningar intill eller i hjärnventriklarna förekommer hos 25–30 procent av små prematurer. Dessutom kan man i bilddiagnostiska undersökningar hos vissa små prematurer se mer diffusa skador i den vita hjärnsubstansen till följd av ischemiska processer (otillräcklig blodförsörjning).
Ju tidigare barnet är fött, desto större är risken för utvecklingsproblem. Av små prematurer får 5–10 procent ett rörelsehandikapp och 25–50 procent lindriga neurologiska, kognitiva och beteendemässiga problem som leder till inlärningssvårigheter i skolan. I intensivvårdsskedet kan man inte ännu förutspå om sådana kommer att utvecklas hos individuella små prematurer, eftersom hjärnans utformning efter skadan är en komplicerad process som även påverkas av barnets arvsanlag och uppväxtmiljö. Ofta kan utvecklingsneurologiska problem konstateras först efter flera års uppföljning av utvecklingen.
Utvecklingsneurologisk uppföljning
Genom att i rätt tid behandla svårigheterna (rehabilitering, övriga stödåtgärder) är det möjligt att lindra dem. Därför arrangeras utvecklingsneurologisk uppföljning av små prematurer. Under det första levnadsåren besöker vissa prematurbarn mottagningen för utvecklingsuppföljning och därefter den barnneurologiska enheten upp till 5–6 års ålder med beaktande av barnets individuella behov.
Uppföljningens mål är att kartlägga barnets utvecklingsprofil med styrkor och svårigheter, med beaktande av utvecklingens alla delområden i relation till barnets ålder.
Delområden är:
- Växelverkan (ögonkontakt, svar på leende, ömsesidiga ljud)
- Uppmärksamhet, motorisk aktivitet, självreglering
- syn (följer med blicken, skelning, ögondarrning)
- hörsel, lokalisering av ljudstimulans
- Tal- och språkutveckling
- Oralmotorik
- Grovmotorik/rörelser
- Finmotorik, öga-hand koordination
- Iakttagelseförmåga
- Sociala färdigheter
Tyngdpunkterna för utvecklingsuppföljningen och rehabilitering ändras i och med att barnet blir äldre. För under 1-åriga barn är den motoriska utvecklingen viktig och skapar en grund för den övriga utvecklingen.
För bedömningen av utvecklingen används strukturerade metoder för utvecklingsuppföljning. Vid bedömningen av utvecklingen hos barn som fötts som prematurer korrigeras deras ålder enligt den beräknade förlossningstiden fram till 2 års ålder, därefter sker bedömningen enligt kalenderåldern. När barnet utvecklas och färdigheterna ökar, blir den mångprofessionella arbetsgruppens (fysioterapeut, talterapeut, ergoterapeut) roll allt viktigare.
Lindriga utvecklingsneurologiska och beteendemässiga problem
- Skelning, brytningsfel i ögonen, problem med synanvändningen
- Svårigheter med motorisk koordination och kontroll av balansen
- Svårigheter i finmotoriken och penngreppet
- Fördröjd start av verbalfunktion, problem med talproduktionen och munnens motorik, senare språkliga specialproblem, läs- och skrivsvårigheter i skolan
- Specialproblem med visuell slutledning och gestaltning, i skolan inlärningssvårigheter i matematik
- Svårigheter med uppmärksamhet och instruktioner
- Beteendedrag motsvarande autismspektrumstörning, problem med sociala färdigheter
- Svårigheter med sensorisk integration
- Ångest
Svåra utvecklingsneurologiska problem
Svåra störningar hos små prematurer har minskat. Rörelsehinder eller intellektuell utvecklingsstörning konstateras vid HUCS Barnkliniken hos 1–3 barn årligen. Det vanligaste rörelsehindret är ensidig förlamning (hemiplegi) till följd av svår hjärnblödning eller veninfarkt. Skada i prematurens vita hjärnsubstans, periventrikulär leukomalaci, kan leda till rörelsehinder främst i benen, diplegi. Blindhet och hörselskada som kräver hörapparat är sällsynta hos små prematurer.
Polikliniker för utvecklingsuppföljning
Efter hemgången fortsätter uppföljningen av prematura barn inom specialsjukvården på en poliklinik för utvecklingsuppföljning. Polikliniken och uppföljningsbesökens frekvens beror på graden av prematur och barnets problem.
Utöver utvecklingsuppföljningen följs barnet upp på normalt vis vid rådgivningen. Lindrigt för tidigt födda prematurer behöver oftast inte uppföljning inom specialsjukvården efter hemgången.