Läkemedelsbehandling
- Vanligen inleds epilepsimedicineringen efter det andra anfallet.
- Målet är behandling med ett läkemedel, men vid byte av läkemedel och om epilepsin är svårbehandlad används flera mediciner samtidigt.
- Det finns flera epilepsiläkemedel med olika verkningsmekanismer. De påverkar den avvikande verksamheten mellan nervcellerna i centrala nervsystemet, men inte den normala elektriska aktiviteten i hjärnan.
- Valet av läkemedel beror på typen av epilepsi. Den finska God medicinsk praxis-rekommendationen hjälper läkarna i valet av läkemedel.
- Barns läkemedelsdoser beräknas enligt vikt, men för många läkemedel är dosen redan i skolåldern den samma som vuxnas initiala doser.
- Läkemedlen måste tas regelbundet, vanligen på morgonen och kvällen, men små variationer till exempel mellan vardagar och veckoslut gör ingenting.
- Medicineringen inleds och avslutas stegvis under flera månader.
Biverkningar av epilepsimedicin
Epilepsiläkemedel påverkar det centrala nervsystemet, så de kan också ha biverkningar. När medicineringen inleds beskriver läkaren eventuella biverkningar och vid vilka symtom man måste kontakta sin vårdenhet.
- Biverkningarna är individuella och varje läkemedel har sina specifika biverkningar.
- Målet är att minimera biverkningarna från läkemedelsbehandlingen. Vid behov byts läkemedlet mot ett annat.
- Det är viktigt att tala om alla biverkningar eller misstanke om sådana vid besök på mottagningen.
- Om barnet får eksem efter att medicineringen har börjat, ska ni genast kontakta vårdenheten.
- Ibland förekommer det biverkningar, till exempel trötthet, när medicineringen inleds, men de lindras när medicineringen pågått en tid.
Vanliga biverkningar av epilepsimedicin:
- trötthet
- förändringar i aptiten
- förändringar i humör och beteende
- skakningar och svindel.
Egenvård av epilepsi
Det besvärligaste hos epilepsi är att anfallen kommer oförutsett. Oftast kommer anfallen totalt överraskande. Hos vissa barn tenderar anfallen att komma en viss tid på dygnet och hos vissa barn kan man identifiera faktorer som ökar risken för anfall. Det går inte att helt förhindra anfallen, men det finns vissa saker man kan göra själv för att minska risken för dem.
- Tillräcklig sömn – trötthet ökar benägenheten till epileptiska anfall.
- Regelbunden medicinering – men några timmars förändring i tiden, till exempel mellan vardagar och veckoslut gör ingenting.
- Vissa barn med epilepsi har också andra faktorer som kan utlösa anfall, till exempel blinkande ljus. De flesta med epilepsi påverkas dock inte av ljus.
Det är viktigt att ni trots epilepsin försöker leva ett så normalt liv som möjligt och att rädslan för anfall inte leder till överbeskyddande eller onödiga begränsningar.