Diabetesdiagnosen grundar sig på mätning av glukoshalten i blodet. Förutom att man mäter glukoshalten i blodet, dvs. blodsockret, utreder man på sjukhusets jour kroppens surhet, uttorkningsgrad samt den långvariga glukosnivån, dvs. glykohemoglobin (HbA1c), som ger tecken på hur länge glukosnivån har varit förhöjd.
Utgående från barnets eller den ungas tillstånd och de laboratorieprover som tagits inleds behandlingen av diabetes antingen med insulininjektionsbehandling eller intravenös vätske- och insulinbehandling. Ibland kräver barnets tillstånd uppföljning och vård på intensivvårdsavdelningen.
På vårdavdelningen lär man sig grunderna i diabetesbehandling: att mäta blodsockret från fingertoppen, dosera insulin samt räkna måltidens kolhydratinnehåll. Nuförtiden installeras en glukossensor under huden i överarmen för en stor del redan i början av behandlingen. Med hjälp av sensorn kan glukosnivån skannas in i telefonen eller avläsaren. Då mäts blodsockret från fingertoppen mera sällan.
Det är mycket viktigt att föräldrarna är med och deltar så mycket som möjligt i vården av barnet och den unga från början, då lyckas utskrivningen relativt snabbt och smidigt. Man kan diskutera med socialarbetaren hur förälderns frånvaro från arbetet eller studierna ordnas.
Sjukskötaren handleder familjen i daglig diabetesvård. Dessutom deltar läkaren, näringsterapeuten och socialarbetaren i vården under avdelningsperioden. För familjen ordnas vid behov och i mån av möjlighet också ett möte med en psykolog eller en psykiatrisk sjukskötare. Familjen träffar diabetesskötaren och -läkaren antingen redan på avdelningen eller senast vid det första poliklinikbesöket.
Det går att öva på vardagen med diabetes under en hempermission innan den egentliga utskrivningen från avdelningen.