I smärtbehandlingen fäster man uppmärksamhet också vid behandling av orsaken till smärtan samt biverkningar. Man strävar efter att vårda barn och unga så att smärtan hålls under kontroll väl. Största delen av den fysiska smärtan kan hanteras genom läkemedelsbehandling.
Vid val av behandlingsmetod är målet en så jämn smärtkontroll som möjligt. Medicineringen inleds vanligtvis med smärtstillande medel som ges via munnen. Barn och unga som insjuknat i cancer används ofta också intravenösa läkemedel.
En central venkateter eller -port gör det möjligt att administrera intravenösa läkemedel enkelt och tryggt. I läkemedelsbehandlingen eftersträvar man en regelbunden och jämn dosering och en hantering av smärtan också med långverkande preparat.
Paracetamol är ett tryggt och ett vetenskapligt forskat läkemedel som används som smärt- och feberläkemedel vid lindrig smärta. Däremot används s.k. antiinflammatoriska läkemedel, till exempel ibuprofen, vanligtvis inte, eftersom de ökar blödningsrisken hos trombocytopena patienter (nedsatt blodplättsnivå).
Stolpiller (suppositorium) får inte användas under cancerbehandlingen på grund av den stora infektionsrisken.
Starkare smärtstillande medel används bland annat efter operationer samt vid tumör- eller infektionsrelaterad smärta.
Medicineringen planeras individuellt och vanligtvis inleds en stark smärtmedicinering på sjukhuset. Det är bra för föräldrarna att vara medvetna om barnets smärtstillande medicinering så att de kan följa upp dess effekt. Målet är alltid att barnet eller den unga är smärtfritt. Detta lyckas bäst i samarbete med familjen och vårdpersonalen.
Olika bedövningssalvor kan användas för att lindra smärtan när barnet behöver till exempel en intravenös kanyl eller hen ges läkemedelsbehandling som injektion i muskeln eller under huden.