Ergoterapi är rehabilitering som grundar sig på verksamhetens terapeutiska användning. Inom ergoterapin kan man tillämpa, differentiera eller anpassa sådan verksamhet som är meningsfullt och målinriktat för barnet eller den unga så att de får möjlighet att själv klara av verksamheten och få en upplevelse av att ha lyckats. Man kan också utnyttja till exempel hjälpmedel för att möjliggöra verksamheten, eller så kan miljön anpassas så att den främjar verksamheten bland annat genom att försöka avlägsna faktorer som begränsar verksamheten.
Barnets eller den ungas deltagande i vardagen stöds genom ergoterapi så att barnet eller den unga trots eventuella begränsningar i funktionsförmågan hittar och kan hantera metoder för att leka, sköta om sig själv, vara i interaktion och tillbringa fritiden på ett sätt som känns meningsfullt. Upplevelsen av att man trots en allvarlig sjukdom kan delta i meningsfull och nödvändig verksamhet upprätthåller också den egna motivationen till att bli frisk från sjukdomen.
När ett barn eller en ung person insjuknar i cancer kan hens funktionsförmåga tillfälligt förändras till följd av sjukdomssymtomen, den psykiska belastningen eller behandlingarna. Till exempel biverkningar från cytostatikabehandlingar kan leda till funktionsstörningar i nerverna, vilket kan inverka på barnets förmåga att röra sig och använda armarna. Även i barnets eller den ungas visuella perception, uppmärksamhet och humör kan det ske förändringar som försämrar funktionsförmågan.
Även långa sjukhusperioder och upprepade behandlingsåtgärder kan påverka den funktionella och psykiska utvecklingen. Barnet eller den unga kan uppleva en känsla av underlägsenhet på grund av sin sjukdom och ändringarna i funktionsförmågan. Med tanke på barnets och hela familjens rehabilitering och livskvalitet är det viktigt att man får stöd för att bättre klara av vardagsfunktioner, lek och fritid.