Skolgången är en viktig del av barnets och den ungas normala liv. Även ett litet barn har hunnit få viktiga relationer på daghemmet. För att klara av alla nya saker som gäller sjukdomen och behandlingarna behöver både ett barn och en ung person någonting bekant och tryggt som stöd.
I samband med insjuknandet får skolgången en ny betydelse: den innebär konkret att livet fortsätter. Betydelsen av den egna skolan och de egna bekanta lärarna är stor, kontakten med den egna skolan är viktig.
När man inte kan gå till den egna skolan på grund av behandlingarna fortsätter barnets eller den ungas skolgång om möjligt antingen på sjukhusskolan eller anpassat som distansundervisning. Undervisningen ordnas i samarbete med den egna skolan. För varje elev planerar man individuellt hur studiemålen kan uppnås.
När det gäller barn i skolåldern kan rehabiliteringsinstruktören besöka barnets eller den ungas skola i början av sjukdomen. Besöket är informativt och sker alltid med barnets samtycke. Avsikten är att ge lärarna och klasskompisarna information om barnets situation. Klasskompisarna kan ställa frågor och diskutera det inträffade. Att känna till situationen för en klasskamrat som har blivit sjuk hjälper eleverna att förstå orsakerna till till exempel långvarig frånvaro och hjälper dem därmed att upprätthålla sociala relationer under sjukdomstiden.
Rehabiliteringsinstruktören kan träffa också lärare och skolans övriga personal. Rehabiliteringsinstruktören informerar lärarna om elevens vård- och rehabiliteringsmässiga frågor, om undervisningen som hemskolan ordnar hemma samt om sjukhusskolans tjänster.
När barnet återvänder till daghemmet och skolan
Ofta inleder barn studierna på den egna förskolan och skolan redan under behandlingen när den mest intensiva behandlingsfasen är över och tillståndet möjliggör skolarbete. Med tanke på infektionsrisken är det tryggt att återvända till skolan, till exempel vid akut lymfatisk leukemi (ALL), i början av underhållsfasen.
Vid återgången till förskolan och skolan beaktas
- barnets resurser
- hur barnet orkar fysiskt
- den förhöjda infektionsrisken
- rörelsebegränsningar
- måltider och eventuella matrestriktioner
- deltagande i skolgymnastiken
- kamratrelationer
- andra faktorer i anslutning till inlärningen.
På daghemmet är infektionsrisken större än på skolan, alltså återvänder barnet till daghemmet i ett senare skede av behandlingen och ofta först när behandlingarna avslutats.
Skolan eller förskolan behöver få aktuell information om effekterna av sjukdomen och behandlingarna samt om hur skolrelaterade ärenden ska organiseras vid varje tidpunkt.
Vid behov diskuterar rehabiliteringsinstruktören med klasskompisarna på nytt om de hälsomässiga begränsningar och utmaningar som eleven som återvänder till sin egen skola har.
Ibland påverkar behandlingarna barnets liv under en lång tid eller till och med permanent. Rehabiliteringsinstruktören kan som yrkesutbildad inom hälso- och sjukvården delta i planeringsmötet som gäller elevens individuella plan för hur undervisningen ska ordnas.