Strålbehandling orsakar en skada i cellernas arvsmassa, dvs. DNA, som leder till att cellen dör. Ju snabbare cellen delar sig, desto större är effekten. Maligna cancerceller delar sig snabbt och därför har strålbehandlingen en stor effekt på dem. Strålbehandlingen har en effekt på flera fasta tumörer och den används vid behandling av till exempel hjärntumörer, Ewings sarkom, neuroblastom och rabdomyosarkom.
Strålbehandling används inte som enda behandlingsform utan den kombineras vanligtvis med cytostatikabehandling och kirurgisk behandling.
Strålbehandlingen är också effektiv vid behandling av lymfom, men utvecklingen av cytostatikabehandlingen har lett till en minskad användning av strålbehandling mot lymfom.
Strålbehandling för hela kroppen är nödvändig hos vissa leukemipatienter som en del av förbehandlingen av en stamcellstransplantation (byte av benmärg). På grund av betydande biverkningar har man dock haft som mål under den senaste tiden att minska användningen av strålbehandling för hela kroppen.
Strålbehandling av barn och unga genomförs i tätt samarbete med läkare som specialiserat sig på strålbehandling och de enheter de leder.
Biverkningar av strålbehandling hos barn och unga
Biverkningarna av strålbehandling beror på vilka organ strålningen riktas till. Slemhinnorna på strålbehandlingsområdet blir vanligtvis torra och irriterade och huden på behandlingsområdet börjar rodna. Funktionen hos utsöndrande körtlar försvagas om strålbehandlingen riktas mot dem. Till exempel en nedsatt funktion i spottkörtlarna kan orsaka muntorrhet.
Om en betydande strålningsdos riktas mot området av tillväxtplattorna stannar tillväxten av skelettet upp, vilket leder till tillväxtproblem och eventuellt till asymmetri av kroppen.
Lungorna och hjärtat är också känsliga för strålbehandlingens effekter och om man är tvungen att rikta en betydande strålningsdos till dessa områden, bör detta beaktas i uppföljningen efter behandlingen.
Strålbehandling som getts på området av könskörtlarna kan orsaka störningar i utvecklingen i tonåren och senare i fertiliteten.
Genomförande av strålbehandling och förebyggande av biverkningar
För att minska biverkningarna ges strålbehandlingen ofta i flera faser, vanligtvis under vardagar i 2–5 veckor. En enskild strålbehandlingsgång tar inte längre än några minuter men att ställa patienten i rätt ställning för behandlingen kan ta längre tid. De minsta patienterna behöver anestesi under strålbehandlingen så att patientens ställning är korrekt under hela strålningen.
Strålbehandlingen inverkar också på friska celler och därför är vävnadscellerna i närheten av strålbehandlingsområdet i fara. Med moderna tekniker kan strålbehandlingen mycket enkelt riktas mot tumören, men en del av dosen samt den s.k. indirekta strålningen hamnar också alltid i vävnaderna intill och orsakar därmed biverkningar som också kan vara betydande, om det nödvändiga strålningsområdet är omfattande eller om patienten är mycket ung.