Den vanligaste biverkningen av cytostatika är illamående som man försöker förebygga genom att ge läkemedel som lindrar illamående. Illamående som orsakas av moderna läkemedel kan förhindras eller minskas nästan utan undantag till en relativt lindrig form.
Cytostatika orsakar biverkningar särskilt i organsystem med celler som delar sig snabbt. I praktiken är det viktigaste organet benmärgen som producerar blodkroppar.
En nedsatt funktion i benmärgen på grund av cytostatikabehandling orsakar en minskning av vita blodkroppar som sköter om kroppens försvar, blodplättar som förebygger blödningar och röda blodkroppar som transporterar syre i blodomloppet.
En minskning av vita blodkroppar utsätter för infektionssjukdomar varför en patient som får cytostatikabehandling bör isoleras för att förebygga smitta. Om infektionssymtom uppstår ska man utan dröjsmål söka sig till en läkarbedömning till det sjukhus som ansvarar för vården. Tidsperioden då de vita blodkropparna är som lägst kan förkortas genom att ge en tillväxtfaktor för vita blodkroppar som administreras som subkutana injektioner efter cytostatikabehandlingen.
Mängden blodplättar och röda blodkroppar (i praktiken hemoglobinet) följs upp regelbundet under cytostatikabehandlingen och vid behov kan båda blodprodukter ges innan det uppstår symtom.
Follikelceller är också känsliga för cellgifternas påverkan och därför tappar man håret (och övrig kroppsbehåring) och deras tillväxt stannar upp under cytostatikabehandlingen. Håret växer tillbaka när den mest intensiva fasen av cytostatikabehandlingen upphör.
Många cytostatika har dessutom egna biverkningar som är kännetecknande för läkemedlet i fråga. Sådana är till exempel nervsmärta, förstoppning och nervskador som orsakas av Vinca-alkaloider (till exempel vinkristin, vinblastin), hjärteffekter orsakade av antracykliner (till exempel doxorubicin, daunorubicin) och njur- och hörselbiverkningar som orsakas av platinaderivat (cisplatin, carboplatin).
Biverkningar som orsakas av cytostatika följs upp regelbundet under behandlingen och vid behov ändras behandlingen till exempel genom att minska läkemedelsdoserna.
En del cytostatika orsakar också nedsatt fertilitet och infertilitet. Om man förväntar sig en betydande försämring av fertiliteten, strävar man efter att samla in könsceller eller vävnad som innehåller dem från patienten innan behandlingarna inleds eller i initialskedet av behandlingen.
Frysning av tonåriga pojkars sädesceller är en rutinåtgärd men frysning av testikelvävnad och äggstocksvävnad är tills vidare endast verksamhet som utförs i samband med forskningsprojekt. Mognadsbehandling av äggceller hos tonåriga flickor är sällan möjligt på grund av den förberedelsetid på några veckor som den kräver