Olika slags aferesingrepp görs på Nya barnsjukhuset vid HUS i Helsingfors. Från övriga universitetssjukhus kan man remittera patienter för att få behandling på Nya barnsjukhuset, om man bedömer att patienten kan ha nytta av behandlingen.
Ingreppen genomförs med specialtillverkad utrustning som separerar blodkomponenterna genom att centrifugera blodet och enligt den specifika densiteten aspirera det önskade skiktet från det skiktade blodet. De resterande komponenterna av patientens blod återförs till patienten och vid behov kan man lägga till vätska (vanligtvis fysiologisk saltlösning, albumin eller plasma) eller återställa blodkomponenter som avlägsnats från blodet (till exempel röda blodkroppar eller äggviteämnen).
Aferesen utförs fullständigt sterilt inuti aferesmaskinen. Patienten behöver en välfungerande venaccess för ingreppet. Oftast lägger man in två venkanyler, den ena för att ta blod för behandling av apparaten och den andra för återställande av det behandlade blodet. Barn behöver vanligtvis en inneliggande eller tillfällig central venkateter för ingreppet men för storvuxna barn och unga kan ingreppet ofta göras via venkanyler, bara de är tillräckligt stora och är belägna i stora vener.
Afereser görs för att separera bland annat plasma (plasmaferes), vita blodkroppar (leukaferes) och röda blodkroppar (erytraferes) från blodet.
| Plasmaferes | Plasmaferes har vanligtvis som mål att avlägsna skadliga antikroppar från blodet, till exempel vid behandling av autoimmuna sjukdomar. Eftersom antikropparna finns i blodplasman avlägsnas också skadliga antikroppar när patientens plasma avlägsnas. Ofta återställs blodplasmans komponenter, såsom albumin eller koagulationsfaktorer, till patienten i samband med en plasmaferes för att kroppens balans inte ska rubbas på grund av den avlägsnade plasman. Plasmaferesen kan också utföras genom filtrering, då använder man en dialysapparat. |
| Leukaferes | I en leukaferes samlar man in celler från patienten eller från stamcellstransplantatets donator. Insamlade vita blodkroppar används som stamcellstransplantat som sådana eller behandlade vid andra cellterapiändamål. Med leukaferes kan man från patientens blod samla in stamceller från benmärgen som transporteras från benmärgen till blodomloppet genom att injicera patienten med en tillväxtfaktor för vita blodkroppar. En tillväxtfaktor för vita blodkroppar är ett ämne som utsöndras naturligt till exempel under en infektion och som stimulerar produktionen av vita blodkroppar och deras transport till blodomloppet. Insamlade celler kan frysas in och återställas till samma patient efter en intensiv cytostatikabehandling (så kallad jättecytostatikabehandling) för att påskynda benmärgens återhämtning. Hematopoetiska stamceller som samlats in genom leukaferes från en främmande donator kan användas även för en allogen transplantation av benmärgsstamceller. Av patienter med leukemi eller lymfom kan man med leukaferes samla in lymfocyter för en s.k. CART (Chimeric Antigen Receptor T cells) -behandling. I denna behandlingsform behandlas patientens egna lymfocyter på laboratoriet genom gentekniska metoder så att de identifierar cancerceller effektivt och dödligt. Även CART-cellbehandling genomförs endast på Nya barnsjukhuset vid HUS. |
| Extrakorporeal fotoferes (ECP, ExtraCorporeal Photopheresis) | Vid ECP-behandling utsätts först de vita blodkropparna för en ljuskänslig läkemedelssubstans, varefter de samlas in med leukaferes och ges ultraviolettljus innan de återställs till patienten. Denna behandling dämpar immunreaktionen i patientens kropp och därför är den en effektiv behandling för vissa autoimmuna sjukdomar. På Nya barnsjukhuset används fotoferes i regel för behandling av transplantat-mot-värdreaktion som uppstår som biverkning vid en allogen transplantation av benmärgsstamceller. |
| Erytrocytaferes och behandling med byte av röda blodkroppar | Byte av röda blodkroppar är en effektiv metod för behandling av röda blodkroppssjukdomar, såsom sickelcellsjuka och allvarlig talassemi. Röda blodkroppar avlägsnas först från patientens blod genom aferes och därefter ersätts de med röda blodkroppar från friska donatorer. På så sätt kan en betydande del av patientens röda blodkroppar ersättas med friska snabbt och säkert. Genom en behandling med byte av röda blodkroppar blir en patient med sickelcellsljuka så gott som symtomfri, men behandlingen ska upprepas regelbundet med ca 4–6 veckors mellanrum för att upprätthålla effekten. Upprepade byten av röda blodkroppar med flera olika donatorers röda blodkroppar orsakar en risk för att det bildas antikroppar som avstöter främmande röda blodkroppar. Utöver detta kan det vara svårt att hitta lämpliga donatorer för röda blodkroppar för patienter med rötter i Afrika. Därför används behandlingen närmast vid besvärliga komplikationer i röda blodkroppssjukdomar eller när man vill förbereda en patient för ett riskfyllt ingrepp, till exempel en allogen transplantation av benmärgsstamceller. Genom erytrocytaferes kan man avlägsna också extra röda blodkroppar (och samtidigt järn), om patienten har en sjukdom där hemoglobinet blir för högt eller har en betydande järnansamling. |