Motion och kost

I takt med att läkemedelsbehandlingen har utvecklats har reumabarns näringstillstånd förbättrats. Enligt en finsk undersökning som publicerades år 2014 hittades inte undernäring eller minskad tillväxt hos barn med reuma. Istället hade mängden fettvävnad ökat, och cirka 30 % av reumabarnen var överviktiga eller feta. Sjukdomens aktivitet eller sjukdomsform påverkade inte resultaten. Övervikt ökar senare risken för högt blodtryck, typ 2 diabetes samt för hjärt- och kärlsjukdomar.

En del av de läkemedel som används för behandling av barnreuma orsakar illamående, magproblem eller ökad aptit. Å andra sidan ökar näringsbehovet i reumans aktiva fas. Kosten kan även begränsas på eget bevåg till exempel med anvisningar som hittas på internet. Alla de ovan nämnda alternativen kan försämra näringstillståndet.

För reumabarn rekommenderas kvalitativt samma kost som för andra barn. En bra kost kan sammansättas på många sätt. Den innehåller mycket grönsaker, bär, frukt samt fullkornsprodukter. Dessutom rekommenderas måttliga mängder fettfria eller låg fetthaltiga mjölkprodukter, fisk, broiler, kött med låg fetthalt, vegetabiliska proteinkällor samt mjuka fetter.

I alla matgrupperna finns det många olika alternativ att välja på för olika smakpreferenser. När valen i vardagen främjar hälsa, är tillfälliga undantag inte skadliga. Gemensamma matlagnings- och bakningsstunder och butiksresor samt en uppmuntrande inställning främjar barn och ungas ätande. Man ska inte hålla sig för svartvit till mat och ätande. Målet är glädje i ätande.

• Mat ger hälsa (PDF, Livsmedelsverket)

Inflammation accelererar ämnesomsättningen och ökar behovet av energi, protein och andra skyddande näringsämnen. En regelbunden måltidsrytm, som inkluderar frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmål, försäkrar tillräckligt intag av energi och näringsämnen. Regelbundet ätande stöder även viktkontroll.

Läkemedelsbehandling är den enda faktorn som har funnits påverka barnreumans fortskridande. På basis av aktuell information kan man inte med begränsningar eller tillägg i kosten påverka detta. För reumabarn rekommenderas en mångsidig kost, med vilken man främjar hjärt- och kärlhälsa samt påverkar tarmarnas bakteriestam, dvs. mikrobiom, fördelaktigt. Lämpligt näringsintag är en förutsättning för normal viktutveckling och längdväxt.

Kostens inverkan på sjukdomens aktivitet har undersökts främst hos vuxna, men undersökningarna har stött på flera metodmässiga utmaningar. På basis av den forskningsinformation som finns tillgänglig finns det inte tillräckligt bevis på att olika undvikande koster (till exempel glutenfri, mjölkfri eller vegankost) skulle underlätta symtomen i barnreuma.

För reumabarn finns det ingen allmän lista över livsmedel som ska undvikas. Livsmedel ska inte undvikas för säkerhets skull. En ofördelaktig fettsyrakomposition i maten kan öka smärt- och inflammationssymtom.

Om livsmedel undviks ska de ersättas med näringsmässigt motsvarande livsmedel för att trygga ett tillräckligt näringsintag och tillväxten. Till exempel mjölk- och fullkornsprodukter är en central källa för energi, protein och B-vitamin i ett barns kost. Mjölkprodukter är dessutom en betydande källa för kalcium, D-vitamin och jod. Från fullkornsprodukter får man även fiber, zink, selen, magnesium och järn.

Stränga undvikande koster som utförs på eget bevåg kan skada barnets tillväxt och utveckling och öka risken för undernäring. Enskilda personers kosttest kan inte generaliseras som passande för alla. Även personer som erbjuder alternativ vård kan ge kostråd till vilka man skall förhålla sig kritisk. Råden baserar sig inte vanligtvis på undersökt information och den som erbjuder råden har inte information om barnets helhetsbehandling.

Om man planerar att ändra barnets kost på ett betydande sätt, ska man diskutera saken på vårdenheten. För dagvårds- och skolmat behövs intyg som utfärdats av sjukvårdspersonal. Om genomförandet av ett reumabarns kost väcker betänkligheter är det möjligt att beställa tid till vårdenhetens näringsterapeut.

Om maten inte smakar och vikten går ner, lönar det sig att föredra små, täta måltider. Vid behov kan kosten kompletteras med kliniska kompletterande näringsdrycker som kan köpas på apoteket, vars näringsinnehåll är mångsidigt. Alternativt kan man på apoteket även köpa maltodextrin pulver (kolhydrater) som energitillskott, men då ska proteinintaget i kosten vara tillräckligt. Kliniska näringspreparat är Fpa-ersättningsbara för reumabarn endast med läkarens diagnos ”barns allvarliga undernäringstillstånd”.

Om vikten ökar för mycket, strävar man till att öka andelen grönsaker, frukt och bär och portionsstorleken hålls åldersmässigt anpassad enligt tallriksmodellen. Att vänja sig vid smakerna av nya grönsaker, frukter och är kan kräva upp till 10-15 provsmakningstillfällen. Ge inte upp efter en eller några gånger.

Söta mellanmål undviks, och det lönar sig inte att ha ett förråd av godsaker hemma. Mat är inte en belöning. Gemensamma familjemåltider främjar ett positivt ätbeteende.

Motionsformer som barnet tycker om och begränsad skärmtid främjar viktkontroll. Föräldern måste sätta klara gränser för skärmtid. Såväl som i måltids- och motionsvanor är föräldrarnas exempel av stor betydelse.

D-vitamin och kalcium

Det viktigaste kosttillskottet för ett reumabarn är D-vitamin och vid behov kalcium. Bra källor för D-vitamin är fisk, ägg, margarin och mjölkprodukter i flytande form. För 2-18-åringar rekommenderas 7,5 mikrogram (µg) D-vitamintillskott per dag året runt. Under kortisonbehandling används vanligtvis D-vitamintillskott 20 µg/dygn.

Barn med barnreuma har visat sig ha en benägenhet för låga D-vitaminhalter. D-vitaminbrist är skadligt för benstommen och det kan också vara relaterat till sjukdomens aktivitet. Forskningsresultaten är ännu motsägelsefulla och det finns behov av ytterligare forskning. D-vitaminhalten kan fastställas med blodprov och vid behov kan det på basis av resultatet göras förändringar i doseringen. Den övre gränsen för säkert D-vitaminintag är 50 µg/dygn för 2-11-åringar och 100 µg/dygn för över 12-åringar. Dessa är flerdubbla jämfört med rekommendationen.

De bästa källorna för kalcium är mjölkprodukter i flytande form, hårda ostar samt kalciumberikade produkter. 1 dl mjölkprodukt i flytande form eller en ostskiva innehåller cirka 100 mg kalcium. Det rekommenderade intaget kalcium för barn och unga är 600-900 mg/dygn. Under kortisonbehandling borde kalciumintaget vara cirka 1000-1500 mg/dygn. Vid behov används kalciumtillskott 500-1000 mg/dygn beroende av kalciummängden i kosten och barnets ålder. Överdrivet kalciumintag är inte fördelaktigt och kan försvaga upptaget av järn.

Andra vitaminer och mineraler

I samband med metroexatbehandling behövs alltid folsyretillskott. Bra källor för folsyra i kosten är lever, gröna grönsaker, baljväxter, frukt och bär. Antioxidanter (C- och E-vitamin, betakaroten och selen) stöder kroppens immunförsvar. Bra källor för C-vitamin och betakaroten är bär, frukt och grönsaker. E-vitamin fås från växtoljor, nötter och fullkornsprodukter. Användningen av mjölkproduter, fulllkornsspannmål, fisk och kött tryggar intaget av selen. Maten är den bästa källan för antioxidanter, och ett separat antioxidanttillskott rekommenderas inte.

På grund av kronisk inflammation minskar halterna av järn, zink och selen i blodet, men överskott av mineraler är inte till fördel. Vid behov i det aktiva skedet av reumatismen, kan kosten i samband med kostbegränsningar eller dålig aptit kompletteras med multivitamin-mineralpreparat för barn.

Fisk och fiskoljepreparat

Fisk innehåller långkedjade omega-3 fettsyror. De leder till att ämnesomsättning uppstår på grund av signalsubstanser mellan inflammation och smärta, och i stora mängder kan de underlätta reumatisk smärta. Fisk är en bra källa för protein och jod, och fiskens fett är annars också hälsofrämjande. Av denna anledning lönar det sig att 2-3 gånger i veckan äta olika fisksorter från varierande fångstområden. Rikligt med omega-3 fettsyror fås till exempel från lax, regnbågsforell, siklöja, makrill, sik, strömming och tonfisk.

Fiskoljepreparat ersätter inte andra näringsämnen som fås från fisk. Rapsolja och ask- och flaskmargarin som är baserade på rapsolja innehåller även omega-3-fettsyror.

Mjölksyrebakterier

Mjölksyrebakterier modifierar tarmbakteriestammen fördelaktigt. Enligt preliminära forskningsresultat i vuxenforskning kan en regelbunden användning av mjölksyrebakterier minska ledgångsreumans symtom eller förhindra sjukdomens aktivering. Forskningsbevisen är fortfarande delvis bristfälliga. Alternativt kan man använda livsmedel eller preparat som innehåller mjölksyrebakterier. Även en fiberrik kost påverkar tarmarnas mibkrobiom fördelaktigt.

Hälsokostpreparat

Kombinationseffekten av hälsokostpreparat och läkemedel mot reuma har inte undersökts. Hälsokostpreparat kan uppfattas som säkrare och mindre skadliga än läkemedel. Vissa av dem kan ändå anstränga levern och till och med orsaka leverskada. Ofta är preparatens effekt i relation till deras pris väldigt ifrågasatt. Om hälsokostpreparat är i användning är det viktigt att berätta det för den vårdande läkaren.

Metotrexat

Metotrexat kan orsaka illamående, magproblem och smakförändringar. Metotrexat orsakar folsyrebrist, varmed läkaren ger anvisningar om användning av folsyretillskott. Under illamåendet kan kalla och fräscha maträtter och drycker smaka bättre. Man kan även testa näringsdrycker. Föredra gärna fisk, broiler, hönsägg, växtproteinkällor eller ost.

Biologiska läkemedel

På grund av ökad risk för listeria- och salmonellainfektion lönar det sig att alltid tillreda kött, fisk och hönsägg grundligt. Opastöriserade mjölkprodukter ska undvikas.

• Livsmedelsverket

Kortison

Långvarig kortisonbehandling med höga doser saktar ner längdtillväxten samt försvagar benen och ökar risken för benbrott. Det förekommer ofta mer biverkningar om kortisonen ges i flera doser längs med dagen istället för med engångs dos på morgonen. Ledinjektionerna har oftast inga biverkningar. En kronisk inflammation leder i sig till sköra ben.

Kortison ökar aptiten. Dessutom kan det orsaka svullnad, ökat blodtryck och fettmängd i blodet samt förhöjt blodsocker. Det kan även orsaka sömnstörningar och humörförändringar som i sig kan påverka kostvalen. Under kortisonbehandlingen är det förutom tillräckligt intag av kalcium och D-vitamin viktigt att säkerställa tillräckligt intag av protein, föredra mjuka fetter, fullkornsprodukter samt lättsaltade kostval. Om tidpunkterna för måltiderna är regelbundna och portionsstorlekarna måttliga är det lättare att hålla energiintaget moderat.