Behandling av barnreumatism

Behandlingen av barnreumatism har utvecklats med stormsteg under de senaste 15 åren. Största delen av barnen blir symtomfria. Behandlingen av barnreumatism är individuell och behandlingen påverkas av många faktorer. Det är centralt att familjen förbinder sig till en långsiktig behandling.

Tidigare var barnreumatism i de svåraste fallen invalidiserande, patienterna var väldigt sjuka och inflammationen orsakade bestående förändringar i kroppen Den nuvarande behandlingen som centraliserats till specialläkare , den effektiva användningen av läkemedel samt de nya biologiska läkemedlen har möjliggjort att största delen av barnen är symtomfria. De kan behandlas polikliniskt, och långvariga ledförändringar är väldigt ovanliga. Barn med reumatism behöver tack vare de nuvarande behandlingarna väldigt sällan kirurgisk behandling. Behandlingen av barnreumatism är individuell och valet av behandling påverkas av många faktorer.

Långtidsuppföljning och prognos för barnreumatism

Forskningsdata tyder på att den långsiktiga prognosen är bättre, ju snabbare barnet blir symtomfritt. Det är centralt att familjen förbinder sig till en långsiktig behandling.

Målet är att barnen ska kunna leva ett vanligt liv, utan att sjukdomen begränsar dem ytterligare. För största delen förverkligas detta redan nu bra, och i framtiden även bättre med hjälp av multidisciplinärt arbete och nya personligt skräddarsydda behandlingar.

Oligoartrit (högst 4 inflammerade leder) är enligt prognoserna den bästa undertypen av barnreuma, som troligtvis lugnar sig med en lättare behandling. Sjukdomarna som drabbar många leder kräver ofta långvariga kombinationsbehandlingar.

Haitarin otsikkotaso3
Kontrollbesök

Under en barnreumatismpatients kontrollbesök följer man upp barnets hälsotillstånd, bedömer funktionsförmågan, undersöker ledernas rörlighet, följer upp tillväxten och tar ställning till medicineringens tillräcklighet Vid behov görs även en ultraljudsundersökning av lederna, vilket är smärtfritt. Man tar blodprov för att följa upp inflammationsvärden samt säkerhetstest relaterade till läkemedelsbehandlingen. Bilddiagnostiska undersökningar behövs speciellt i situationer då ledernas inflammationssituation behöver specificeras.

Under mottagningsbesöken bedömer fysioterapeuten och ergoterapeuten det eventuella behovet av hjälpmedel. Behandlingen av barnreumatism är ett multidisciplinärt samarbete. På polikliniken för barnreumatism träffar familjen en reumaskötare och en läkare som är insatt eller specialiserad i barnreumatism, dvs. en barnreumatolog. Till den multidisciplinära arbetsgruppen för barnreumatism hör även en fysioterapeut, ergoterapeut, socialarbetare, psykolog samt en avdelningssekreterare.

I videon berättas vad som händer under ett besök på en reumapoliklinik och vilka man träffar under besöket.

 
 

Läkemedelsbehandling

Det finns effektiva läkemedel för behandling av barnreumatism. Målet med behandlingen är att lugna ner ledinflammationen. Behandlingen börjar vanligtvis med antiinflammatoriska läkemedel och lokalbehandling av de inflammerade lederna.

Regelbunden läkemedelsbehandling påbörjas för de flesta barn med reumatism. Läkemedelsbehandlingen utgörs inte av kurer, utan fortgår vanligtvis i flera år. Endast antiinflammatoriska läkemedel eller kortison används i korta perioder. Reumatologens viktiga uppgift under uppföljningstiden är att bedöma effekten av den givna behandlingen och se till att behandlingsplanen följs. Den tidigare beskrivna behandlingen är effektiv för cirka två tredjedelar av dem som insjuknar i barnreumatism. Så kallade biologiska antireumatiska läkemedel används på dem för vilka den vanliga behandlingen inte är tillräckligt effektiv eller om andra läkemedel ger biverkningar. Den antireumatiska läkemedelsbehandlingen får inte avslutas utan överenskommelse med den behandlande läkaren.

Haitarin otsikkotaso3
Lokalbehandling av leder

I lokalbehandling av leder injiceras kortison rakt i den inflammerade leden. Det är det bästa sättet att lugna en inflammation i en enskild led. Behandlingen kan upprepas vid behov. Lokalbehandlingen av leder kan, beroende på barnets ålder och antalet leder som ska injiceras, ges under narkos. Dessutom kan man använda lokalbedövning, lustgas, kylpåse och andra motsvarande smärtlindringsmetoder enligt situationen. För att maximera behandlingens effekt rekommenderas att den behandlade leden används så lite som möjligt tills följande morgon.

Kortisonbehandling

Kortisontabletter (Prednisolon®) har bra och snabb effekt på inflammationen, men användningen begränsas av biverkningarna. Därför används kortison i små doser och endast under korta perioder. Kortisonbehandlingen planeras alltid individuellt.

Antiinflammatoriska läkemedel

Av de antiinflammatoriska läkemedlen är naproxen (Pronaxen®, Naproxen®, Miranax®) det mest använda, och passar vid långvarig behandling bra för behandling av smärta som orsakas av ledinflammation. Det rekommenderas inte att använda naproxen tillsammans med andra antiinflammatoriska läkemedel, som till exempel ibuprofen (Burana®, Ibumax®, Ibumetin®, Ibusal®, Ibuxin®, Ibutabs®), eftersom samtidig användning kan orsaka blödningar. Om det på grund av smärta behövs tilläggsbehandling kan paracetamol användas tillfälligt tillsammans med det antiinflammatoriska läkemedlet.

Metotrexat

Metotrexat är det mest använda läkemedlet för reumatism (Trexan®, Methotrexate®, Metoject®, både för barn- och vuxenpatienter). Doseringen sker alltid en gång i veckan antingen i tablettform eller injicerat under huden. Vid doser som används för behandling av reumatism är verkningsmekanismen för metotrexat antiinflammatorisk, dvs. förhindrar inflammation. De vanligaste biverkningarna, som förekommer hos en liten andel patienter, är magproblem och illamående kopplat till intaget av läkemedlet. För att minska biverkningarna används folsyra (B-vitamin). Läkemedelsbehandlingen övervakas med regelbundna blodprov, dvs. säkerhetsblodprov.

Andra läkemedel mot reumatism

Hydroxiklorokin (Oxiklorin®) kan användas i behandlingen av barnreumatism. Det tolereras ganska väl och kräver inga rutinmässig blodprovsuppföljning. Biverkningar förekommer sällan (magbesvär, mardrömmar).

Leflunomid (Arava®) är ett alternativ till metotrexat. Det kräver också regelbunden blodprovsuppföljning. Användningen begränsas av att det inte finns några doseringsrekommendationer för små barn.

Sulfasalazin (Salazopyrin®) används främst för barnreumatism av typen ankyloserande spondylit. Dess användning kräver regelbunden uppföljning av säkerhetsblodproven. Sulfasalazin kan orsaka magbesvär.

Biologiska antireumatiska läkemedel

Biologiska antireumatiska läkemedel är biotekniskt framställda läkemedel. Användningen av dem har revolutionerat behandlingen av allvarlig barnreumatism. Biologiska läkemedel används också för att behandla psoriasis och inflammatoriska tarmsjukdomar.

Ungefär en tredjedel av dem som insjuknar i barnreumatism behöver biologiska antireumatiska läkemedel. De läggs vanligtvis till annan medicinering som redan är i bruk. Biologiska antireumatiska läkemedel hämmar de mekanismer som upprätthåller den reumatiska inflammationen. De ges antingen som injektioner under huden eller intravenöst som dropp på sjukhuset. Tack vare de biologiska läkemedlen har prognosen för barnreumatism förbättrats ytterligare. Permanenta ledförändringar som påverkar funktionsförmågan förekommer väldigt sällan.

Långvarig användning av antireumatiska läkemedel

Vid användning av antireumatiska läkemedel måste man vara särskilt uppmärksam på infektioner. Om barnet har en akut infektion med feber, kan man eventuellt hålla en paus med de antireumatiska läkemedlen. Mer detaljerade anvisningar fås från den egna vårdenheten. Onödiga pauser ska undvikas. Om det under medicineringen mot reumatism förekommer feber hos barnet finns det skäl att kontakta den egna vårdplatsen snabbare än vanligt. Vaccination mot säsongsinfluensa rekommenderas årligen för att förebygga influensa och särskilt dess följdsjukdomar. Om barnet inte har haft vattkoppor är praxisen att vaccinera mot det innan man påbörjar läkemedelsbehandlingen mot reumatism, på samma gång kontrolleras till exempel MPR-vaccinationer.

Det är svårt att bedöma biverkningarna av antireumatiska läkemedel, t.ex. när det gäller infektioner. Det är möjligt att en aktiv reumatisk inflammation som ett förändrat immunologiskt tillstånd i sig självt kan ge upphov till infektioner. Å andra sidan kan även helt friska barn få allvarliga infektioner eller insjukna i maligna sjukdomar. Enligt nuvarande information ökar antireumatiska läkemedel, inklusive biologiska läkemedel, inte barnreumatismpatienters risk för att insjukna i cancer.

barnreumatism; barn; behandling; barnhuset

Kyllä

Uppdaterad  28.6.2023