Det lönar sig att utreda orsaken till hydronefros, eftersom en obehandlad förträngning kan orsaka skador på njuren, smärtor eller urinvägsinfektioner. Ett kraftigt urinåterflöde ökar för sin del risken för urinvägsinfektioner. När barnet har fötts inleds antibiotikabehandling för att förhindra urinvägsinfektioner, om de förändringar som observerats under fostertiden kräver det.
Urinmängden och urinstrålens styrka hos nyfödda kontrolleras. Efter födseln är barnets urinutsöndring liten under flera dygn, vilket försvårar tolkningen av ultraljudsresultatet. Om en lindrig utvidgning av njurbäckenet har konstaterats under fostertiden endast i en njure, är en ultraljudsundersökning inte brådskande, utan undersökningen görs vid cirka 1–2 veckors ålder.
Ultraljudsundersökningen görs dock snabbare om utvidgningen av njurbäckenet under fostertiden har varit särskilt kraftig, utvidgningen har konstaterats i båda njurbäcken eller urinvägarna, eller om man utöver detta konstaterat andra avvikelser i njurarna. Om urinrörsklaff misstänks hos en pojke görs en ultraljudsundersökning i allmänhet redan inom ett dygn efter födseln och undersökningarna fortsätter med kontrastmedel (miktionscystografi).
I kontrastundersökningen av urinblåsan katetriseras urinblåsan med en liten kateter med bedövningsgel. Kontrastmedlet rinner via katetern till urinblåsan och när blåsan fylls tas röntgenbilder med genomlysningsteknik. Samtidigt kontrolleras urinåterflödet till njurarna. När barnet slutligen urinerar ser man om det finns en klaff som förtränger urinröret. I allmänhet är undersökningen inte smärtsam och barnet behöver inte sövas.
Senare undersökningar och ingrepp
Antibiotikabehandlingen fortsätter åtminstone under det första levnadsåret för att förhindra urinvägsinfektioner. Hydronefros följs till en början tätt med ultraljudsundersökningar som upprepas med 1–4 månaders mellanrum.
| Kontrastundersökning av urinblåsan och isotopundersökning av njurarna | Om förträngning misstänks i urinledaren görs en isotopundersökning (renografi) av njurarna vid 1–2 månaders ålder. Vid behov kan denna undersökning upprepas i samband med ett kontrollbesök. En kontrastundersökning av urinblåsan görs kort efter födseln om barnet misstänks ha en urinrörsklaff. I annat fall, om ultraljudsundersökningen tyder på kraftigt urinåterflöde, görs undersökningen vid 1–2 månaders ålder. För uppföljning av lindrig hydronefros räcker dock upprepade ultraljudsundersökningar. |
| Endoskopisk undersökning av urinledaren | Med en endoskopi av urinblåsan under narkos kan man vid behov utreda läget för urinledarens ände och hur trång den är. Via endoskopet kan man också öppna en förträngande slemhinneutbuktning i ändan av urinledaren eller tänja på en trång urinledarmynning samt eventuellt placera urinledarens inre rör på plats. Även en klaff i urinröret kan öppnas via endoskopet. |
Behandling av hydronefros | De flesta sjukdomar som orsakar hydronefros behöver inte opereras. Till exempel en PU-obstruktion och urinåterflödet lindras ofta under årens lopp, varvid inga ingrepp behövs. Om man dock i uppföljningen konstaterar att njurfunktionen försämras, barnet har återkommande febriga urinvägsinfektioner eller smärta i sidan, korrigeras orsaken till hydronefros genom operation. Även en felaktigt belägen urinledarände (ektopi) opereras alltid. En del av operationerna kan utföras genom laparoskopi. Operationerna görs i allmänhet tidigast vid några månaders ålder. Ofta klarnar dock operationsbehovet först efter flera års uppföljning. |
| Uppföljning efter hydronefrosoperation | Efter operationen följs njurfunktionen och tillväxten upp med ultraljudsundersökningar och vid behov med isotopundersökningar. Kontrollerna utförs mer sällan. Ibland fortsätter uppföljningen under hela uppväxten. Reoperationer är sällsynta men möjliga. I allmänhet fungerar njurarna normalt, men det är möjligt att en dålig njurfunktion är medfödd (dysplasi) eller har ett samband med tryck och febriga urinvägsinfektioner. En dubbelsidig njurskada eller njurärr kan orsaka njurrelaterad blodtryckssjukdom eller njursvikt hos en ung människa. |