Inlärningssvårigheter

Inlärningssvårigheterna kan komma fram först i skolåldern när inlärningen inte går framåt som hos andra barn i samma ålder. Det är viktigt att upptäcka också lindriga inlärningssvårigheter för att barnet ska få stöd i skolan och hemma.

Alla lär sig på individuella sätt. Men det kan handla om inlärningssvårigheter om barnet inte lär sig

  • förväntade saker
  • på förväntad tid
  • med förväntad ansträngning
  • med förväntade metoder.

Inlärningssvårigheterna kommer fram i takt med ålder och inlärningsutmaningar. De är ofta ärftliga, fastän de kan ta sig olika uttryck också inom samma familj. De kan också sammanhänga med andra speciella svårigheter och neurologiska och psykiatriska tilläggsproblem. Tidig diagnos och stöd är viktigt för att förebygga att problemen blir större.

Många faktorer påverkar inlärningssvårigheterna (ärftliga faktorer, miljöfaktorer) och de kan orsakas av faktorer som skadar utvecklingen, som prematur, asfyxi (syrebrist), alkoholexponering, infektioner, skador eller infektioner i centrala nervsystemet.

Inlärningssvårigheterna kan indelas i

  • specifika lässvårigheter (dyslexi)
  • specifika skrivsvårigheter (dysgrafi)
      • sammantaget läs- och skrivsvårigheter (5 % av befolkningen)
  • specifika matematiksvårigheter (3–7 % av befolkningen)
  • problem med visuell gestaltning.

Stöd för inlärning

Föräldrarnas roll blir annorlunda om barnet har inlärningssvårigheter. Barnet behöver mer stöd i vardagen än andra i samma ålder för att styra de egna aktiviteterna och skapa dagliga rutiner (göra hemuppgifter, se till skolmaterialet). De här färdigheterna är lika viktiga för skolgången som att lära sig läsa och skriva.

Det är viktigt att föräldrarna och andra närstående vuxna

  • stödjer och sporrar barnet
  • skapar samma återkommande rutiner och förutser förändringar i vardagen.
 

Kyllä

Uppdaterad  17.2.2021