Information om autismspektrumstörning

Autismspektrumstörning förekommer hos 1–2 % av befolkningen. De centrala symtomen är brister i social korrelation och kommunikation samt begränsade och återkommande beteendemönster, intressen och aktiviteter.

Symtomens svårighetsgrad varierar, men det väsentliga är att symtomen avsevärt stör barnets normala liv. Orsaken kan vara olika aspekter som påverkar hjärnans funktion. Genetiska faktorer spelar en central roll, men det finns också olika andra riskfaktorer som kan utsätta ett barn för autismspektrumstörning. Autismspektrumstörning är cirka 3–4 gånger vanligare bland pojkar än bland flickor.

Misstanke om autismspektrumstörning med svårare symtom uppstår vanligen när barnet är cirka 1,5–2 år. Hos vissa barn sker i den här åldern en regression i korrelation och kommunikation. Lindrig autismspektrumstörning diagnostiseras ofta först när barnet börjar skolan (hos 7–9-åringar). Symtomen kan också framträda tydligare först senare, när kraven på social interaktion ökar.

Det förekommer ganska ofta tilläggsdiagnoser som kan vara bland annat

Det finns ingen botande behandling för autismspektrumstörning, men med rehabiliteringsmetoder kan barn få hjälp på många sätt. Målet är en välfungerande vardag och särskilt att få stöd för att klara av ömsesidig kommunikation och ett självständigt liv. Vissa symtom och tilläggssymtom kan vid behov behandlas med medicin, i synnerhet hos större barn.

Sjukdomsklassifikationen ICD som används i Finland ändras inom de närmaste åren, så att exempelvis diagnoserna autism och Aspergers syndrom försvinner och den nya gemensamma diagnosbeteckningen kommer att heta autismspektrumstörning.

barn; lapsi; autism

Uppdaterad  17.2.2021