Anfallssymtom hos barn i lekåldern

Anfallssymtom hos barn i lekåldern är till exempel tics, sömnstörningar och affektanfall. Hos de allra flesta upphör anfallen av sig själv. Om symtomet är svårt och begränsar vardagen, ska ni besöka läkare.

Tics

  • Upprepade ofrivilliga muskelrörelser, rörelseserier eller ljud.
  • Symtomet kan vara enkelt, till exempel att barnet blinkar med ögonen, rynkar på näsan, harklar sig, snörvlar, har små ljud eller höjer på axlarna.
  • Det kan också förekomma längre serier av rörelser eller ljud, skuttande, upprepande av ord eller ekotal.
  • Barnet kan ofta hålla tillbaka symtomen en tid, med sedan kommer de igen och tätare.
  • Stressande situationer och när stressen släpper kan öka symtomen.
  • Symtomen förekommer inte i sömnen.
  • Tics förekommer hos över 10 % av barnen och ofta i en kort period på några veckor. Symtomet kan också övergå i ett annat.

Vad ska jag göra?

Fäst ingen uppmärksamhet vid symtomet, för då kan det ofta öka i intensitet. Om ticset förekommer så ofta att det tydligt stör eller förhindrar barnets normala aktiviteter, måste det undersökas.

Sömnstörningar

Ungefär hälften av alla barn har tidvisa sömnstörningar. Det finns en ärftlig risk för sömnstörningar. Vissa sömnstörningar går över efter barndomen, men en del kan fortsätta upp i vuxen ålder.

Olika typer av sömnstörningar

  • Sömngång och sömnprat
  • Nattskräck (barnet vaknar typiskt till tidigt på natten, är panikslagen, skriker, går inte att lugna, kan röra sig häftigt fram och tillbaka, minns inget av situationen på morgonen)
  • Tandgnissel
  • Mardrömmar
  • Vakna upp förvirrad, syn-, hörsel- eller känselvillor vid insomning och uppvakning
  • Huvuddunkning (rytmiskt bankande med huvudet till exempel mot dynan eller sänggaveln, barnet minns det inte på morgonen).

Vad ska jag göra?

Se till att barnet inte skadar sig och till exempel vid sömngång inte går ut. Det finns ingen effektiv läkemedelsbehandling mot symtomen.

Affektanfall

Om barnet blir frustrerat eller stöter sig börjar hen gråta, håller andan, kan bli blek eller blå i ansiktet och sedan bli slapp i kroppen och börja andas igen. Om anfaller pågår länge kan det också kort rycka i armar och ben.

Vad ska jag göra?

Anfallet är inte farligt, fastän det ser dramatiskt ut. Lämna inte barnet ensamt. Det är viktigt att inte på grund av rädsla för anfall börja undvika situationer där barnet blir frustrerat. Om anfallen återkommer ofta, ska ni besöka läkare för att undersöka om det finns någon faktor som gör barnet känsligt för anfall, till exempel anemi.

 

Uppdaterad  22.2.2021