Läkemedelsbiverkningar

Alla läkemedel kan ibland orsaka biverkningar. Det gamla visdomsuttrycket ”dosen gör giftet” (Paracelsus), gäller så gott som alla ämnen. Vanliga biverkningar ökar ofta när dosen höjs.

​​​​​​De godkända doserna för läkemedel som säljs har valts så att nyttan som fås av läkemedlet är större än dess eventuella biverkningar. Till exempel får inte läkemedel avsedda för lindriga symptom ha livsfarliga biverkningar.

Å andra sidan kan man för exempelvis cancerläkemedel acceptera även allvarliga biverkningar då det gäller behandling av en allvarlig sjukdom.

Biverkning eller sidoeffekt?

Med läkemedelsbiverkning menas vilken som helst icke önskad skadlig verkning orsakad av ett läkemedel. Det kan bero på läkemedlets förhöjda farmakologiska (läkande) effekt eller läkemedlets verkan på annat än det önskade verkningsstället.

Ofta när man talar om biverkningar använder man termen "sidoeffekt". Strikt taget avser termen andra effekter än läkemedlets önskade verkan, och termen innefattar alltså inte de skador som orsakats av att en önskad läkemedelseffekt skulle ha framträtt för mycket.

Beroende på situation kan sidoeffekter även vara gynnsamma. Till exempel så användes acetylsalicylsyra, det vill säga aspirin, i årtionden som smärtstillande och febersänkande läkemedel, tills man upptäckte att den som sidoeffekt störde blodets levring. Efter upptäckten har läkemedlet använts väldigt allmänt i små doser för att hindra blodproppar att bildas bland annat i hjärtats kranskärl och hjärnartärerna. När man talar om läkemedelsorsakade skador är det därför tydligare att använda termen biverkningar.

Vem får biverkningar?

Biverkningarna varierar från att vara väldigt vanliga (> 10 % patienter) till att vara mycket ovanliga. Ofta är de vanliga biverkningarna till sin karaktär lindriga och ofarliga medan de farliga biverkningarna är ovanliga. Det är vanligt att biverkningarna är som mest framträdande och svåra under behandlingens första dagar medan de blir lindrigare eller försvinner vid fortsatt behandling.

Väldigt ofta märker patienten inte ens läkemedelsbiverkningarna. Ibland uppkommer biverkningarna först med fördröjning och framträder bara om risken för en skadlig händelse av engångskaraktär ökar.

Patientens individuella risk att få biverkningar varierar betydligt och många personliga faktorer påverkar riskens storlek. Någon av patientens sjukdomar kan predisponera till en sådan grad att läkemedlet utgör en kontraindikation för patienten. Ofta kan inte en astmapatient använda antiinflammatoriska läkemedel eller betablockerare som används som hjärtmediciner på grund av att de orsakar luftrörssammandragning.

Lever- och njursvikt

Sjukdomar i lever och njurar kan förändra läkemedlets halter i kroppen och därmed påverka biverkningsrisken. Andra individuella faktorer som påverkar risken för biverkningar är bland annat ålder, kön, arvsanlag och läkemedelsinteraktioner.

För en individuell bedömning av risken för biverkningar krävs att läkare gör en omsorgsfull utvärdering av patienten och hens medicinering. Vid komplicerade läkemedelsbehandlingar kan man ibland även behöva hjälp av specialistläkare i klinisk farmakologi.

Uppföljning av biverkningar

Det är bra för patienten att följa läkarens anvisningar samt bekanta sig med det egna läkemedlets bipacksedel. På bipacksedeln finns en förteckning över läkemedlets biverkningar.

Särskilt i början av en behandling lönar det sig för patienten att observera sitt eget mående både när det gäller sjukdomssymptom och eventuella läkemedelsbiverkningar. Lindriga och tillfälliga nya symptom behöver man inte bli orolig över men när det handlar om kraftiga och fortsatta symptom bör läkare kontaktas.


Föregående sidaNästa sida