Läkemedel och risken för all falla

Vissa mediciner ökar risken för att personen faller, särskilt med åldern.

Det finns många faktorer som påverkar en persons tendens att falla. Det beror på dina egna egenskaper så som balansproblem, muskelsvaghet och nedsatt syn, samt yttre faktorer (som hala ytor, dålig belysning och ojämn mark). Externa faktorer inkluderar också läkemedel och rusmedel. Läkemedel kan öka risken för att falla med ett antal olika mekanismer. Läkemedel som huvudsakligen påverkar centrala nervsystemet (CNS-läkemedel, de så kallade "triangelmedicinerna") förlamar centrala nervsystemet, vilket orsakar bland annat dåsighet, nedsatt koordination- och bedömningsförmåga och förvirring. Alla läkemedel som påverkar det centrala nervsystemet ökar risken för fall, särskilt när man påbörjar och avslutar medicinering. Ofta är risken högre om läkemedlet påbörjats med en hög dos. Av denna anledning bör man gradvis påbörja och avsluta läkemedel som påverkar det centrala nervsystemet. Läkemedel som orsakar ett överdrivet blodtrycksfall kan också leda till fall.

Antidepressiva medel

Medicinering är en del av behandlingen av måttlig till svår depression. Dessutom kan antidepressiva medel användas t.ex. vid behandling av ångeststörningar och långvarig smärta. Antidepressiva medel ökar risken för fall, särskilt i början av behandlingen och vid höga doser. Serotoninåterupptagshämmare (SSRI) används oftast för depression. SSRI-läkemedelsgruppen inkluderar t.ex. escitalopram, citalopram och sertralin. SSRI-läkemedelsgruppen är den mest undersökta. Risken för fall kan dessutom ökas av tricykliska antidepressiva medel (t.ex. amitriptylin och nortriptylin).

Bentsodiazepiner

Bensodiazepiner, som används för ångest och svårigheter att somna, har biverkningar så som dåsighet och muskelsvaghet och ökar därmed avsevärt risken för att falla. Dessutom har användningen av sömntabletter visat sig vara förknippade med benfrakturer vid fall. Detta antas bero på det faktum att dessa läkemedel minskar normalt skydd under ett fall (brist på skyddsreflex). Speciellt vid användning av långtidsverkande läkemedel bör man tänka på att läkemedlet kan samlas i kroppen, vilket kan öka biverkningarna. Detta inträffar med åldrandet, bl.a. när njurfunktionen minskar, men det finns också andra orsaker till att läkemedelselimineringen minskar med åldern. Lång- och medelverkande bensodiazepiner inkluderar: diazepam, klorodiazepoxid, klonazepam, nitrazepam, alprazolam, lorazepam, oxazepam och temazepam.

Pregabalin

Pregabalin kan också användas för att behandla ångest. Samma läkemedel används också för att behandla till exempel nervsmärta och epilepsi. Pregabalin ökar risken för fall hos människor i alla åldrar, men särskilt hos äldre. Risken för fall är ofta starkast då du börjar använda preparatet.

Muskelavslappnande medel

De mest använda läkemedlen är t.ex. orfenadrin, baclofen och tizanidin. Muskelrelaxanter orsakar alla muskelsvaghet som kan orsaka fall. På samma sätt orsakar nästan alla läkemedel i den här gruppen trötthet och yrsel som biverkningar. Dessutom kan tizanidin öka fall genom att sänka blodtrycket.

Opioider

Opioider är kraftfulla smärtstillande medel som används t.ex. för postoperativ smärtbehandling. Alla starka smärtstillande medel orsakar trötthet, förvirring och yrsel och ökar därmed risken för att falla. Ofta är effekten starkast när man påbörjar medicinering och ökar dosen. Vid långvarig användning vänjer kroppen sig med läkemedlets effekter och biverkningarna minskar. Om du tar starka smärtstillande medel, försök att hålla dig till lägsta möjliga dos och öka inte dosen utan din läkares tillstånd.

Kardiovaskulära läkemedel

Läkemedel som används vid hjärt- och kärlsjukdomar kan orsaka fall, särskilt i form av en för stark läkemedelseffekt. Många läkemedel som används för hjärt-kärlsjukdomar sänker blodtrycket som antingen deras huvudsakliga verkan eller som biverkning. För lågt blodtryck kan öka fallet och orsaka ett positionsberoende eller ortostatiskt blodtrycksfall. Dessutom kan läkemedel som används för att behandla arytmier bromsa hjärtfrekvensen för mycket, vilket kan orsaka yrsel och svaghet. Du kan kontrollera effekten av din egen blodtrycksmedicin genom att mäta ditt blodtryck ungefär 2-3 timmar efter att du tagit läkemedlet. Om övre trycket är mindre än 100 mmHg ökar risken för att falla. Sluta dock inte använda din medicin, utan prata med din läkare om huruvida dosen kan ändras.

Multimedicinering och alkohol

Multimedicinering innebär att du har flera mediciner vid ständig användning. Flera mediciner ökar avsevärt din risk för att falla, särskilt om du har flera mediciner som påverkar centrala nervsystemet. På samma sätt ökar även en liten mängd alkohol i kombination med mediciner din risk för att falla. Man bör dock minnas att även multimedicinering är befogat, eftersom en god medicinering för långvariga sjukdomar minskar risken för att falla på lång sikt.

Läs mera :

Edellinen sivuSeuraava sivu

 

Uppdaterad  1.10.2020