Egenvårdsläkemedel är avsedda för tillfälligt, kortvarigt bruk. För att trygga en säker användning så är doseringsstyrkorna och förpackningsstorlekarna hos egenvårdsläkemedel ofta mindre än hos receptbelagda läkemedel. Tumregeln är att om en förpackning egenvårdsläkemedel inte räcker till så finns det anledning att besöka en läkarmottagning.
Egenvårdsläkemedel som finns att köpa på apotek är bl.a. smärtstillande och febernedsättande läkemedel, allergiläkemedel, hostläkemedel, läkemedel mot halsbränna, svamp- och infektionsläkemedel, laxerande läkemedel, läkemedel mot diarré, läkemedel för viktminskning och akut p-piller. Nikotinpreparat avsedda för rökavvänjning får även säljas i affärer som säljer tobaksprodukter. Vid sidan av nikotinpreparat är smärtstillande läkemedel och läkemedel för matsmältningskanalen de mest använda egenvårdsläkemedlen.
När de används korrekt är egenvårdsläkemedlen i allmänhet effektiva och säkra. De kan ändå orsaka biverkningar och interaktioner vilket bör beaktas om de ska användas samtidigt med andra läkemedel. För att försäkra sig om en trygg medicinering bör patienten berätta för sin läkare om de egenvårdsläkemedel hen använder samt skriva upp namnen på dem i sitt personliga läkemedelskort.
Egenvårdsläkemedel som kräver extra
rådgivning
Vissa egenvårdsläkemedel kräver extra rådgivning från apotekspersonalen. Före försäljning av dessa läkemedel har apoteket en skyldighet att ge personlig tilläggsinformation åt patienten. Genom detta vill man försäkra sig om att läkemedlet lämpar sig och är säkert för just ifrågavarande patient samt förhindra oändamålsenlig användning av läkemedlet. Sådana läkemedel är bl.a. preparat innehållande orlistat som används för viktminskning, det smärtstillande läkemedlet naproxen, migränläkemedlet sumatriptan och akuta p-piller.
När man handlar på apoteket har man som patient möjlighet att be om rådgivning om egenvårdsläkemedel och fråga om deras egenskaper. Patienten bör också bekanta sig med bipacksedeln för det preparat hen använder samt följa dess anvisningar. I sista hand ligger ansvaret för en säker användning av egenvårdläkemedlen hos patienten själv..
Situationer som kräver särskild försiktighet
När man överväger att använda egenvårdsläkemedel bör man vara försiktig och be om råd på apoteket eller av läkare åtminstone i följande situationer:
- Användaren av läkemedlet har långvariga sjukdomar
- Användaren av läkemedlet har långtidsmedicineringar, i synnerhet om det bland dem finns läkemedel med ett smalt säkerhetsområde, såsom blodförtunnande läkemedel
- Användaren av läkemedlet är gravid eller ammar
- Användaren av läkemedlets är väldigt ung eller åldrig
- Egenvårdsläkemedlets effekt eller förpackningsstorlek räcker inte till
Tilläggsinformation om
egenvårdsmedicinering – God medicinsk praxis
Rekommendationen God medicinsk praxis om egenvårdsmedicinering baserar sig på oberoende utvärderingar om egenvårdsläkemedlens effekt och säkerhet. I patientversionen av rekommendationen
(Käypä hoito) (på finska) finns tydliga och lättanvända patientanvisningar bland annat för behandling av följande vanliga besvär:
- Förkylning
- Jästinfektion i slidan
- Spänningshuvudvärk och migrän
- Menstruationssmärta
- Halsbränna
- Diarré
- Ryggvärk
- Pollenallergi
- Förstoppning
- Fotsvamp mellan tårna
Krav på egenvårdsläkemedel
Ett centralt krav på egenvårdsläkemedel är att de i undersökningar har visats vara effektiva och säkra för den sjukdom eller situation som de är avsedda för. I praktiken förutsätts det att ett läkemedelspreparat har använts som receptläkemedel och att man samlat rikligt med kunskap om dess användning innan det kan godkännas för egenvård.
Ett egenvårdsläkemedel ska lämpa sig för kortvarigt bruk.
Användningen av ett egenvårdspreparat får inte väsentligt fördröja identifieringen av det bakomliggande tillståndet eller sjukdomen eller den akuta vård den förutsätter.
Egenvårdsläkemedlet får inte påverka körförmågan eller användningsförmågan av maskiner och det får inte orsaka fysiskt beroende. När medicineringen avslutas får den inte orsaka abstinenssymptom.
Egenvårdsläkemedlets vanligaste biverkningar ska i huvudsak vara lindriga. Säkerheten bör vara så god att läkemedlet inte orsakar betydande risker ens vid en lindrig överdosering eller vid läkemedelsinteraktioner. Även dosstyrkan bör vara låg och förpackningsstorleken liten för att förhindra risk för allvarlig förgiftning..