I Finland är den vanligaste kroniska njurfunktionsnedsättningen diabetesrelaterad nefropati, det vill säga njursjukdom. Målet är att bromsa utvecklingen av njursjukdomen och att stödja njurfunktionen på alla tänkbara sätt före eventuell dialys eller njurtransplantation.
Vid kronisk insufficiens är det också viktigt att se till att regelbunden medicinering anpassas efter njurfunktion och att doserna antingen minskas eller intervallerna ökas när insufficiensen fortskrider.
Till exempel nämns ACE-hämmare och AT-II receptorblockare, som används för att behandla hypertoni och diabetisk nefropati, i avsnittet om njurarnas roll i läkemedelsbehandling. Deras dos mäts genom att noggrant följa upp patientens njurstatus med blod- och urintester. Utöver detta behandlas kronisk njursvikt också med läkemedel som är utformade för att korrigera de förändringar i kroppen som orsakas av njursvikt. Dessa inkluderar ökning av blodfosfat och minskning av kalcium. En god vård består dessutom av bra behandling av blodtryck och anemi.