Risk för läkemedelsrelaterade fall

Medicinering är en del av behandlingen av medelsvår till svår depression. Dessutom kan antidepressiva läkemedel användas för behandling av bland annat ångestsyndrom och långvarig smärta. Antidepressiva läkemedel ökar risken för fall, särskilt i början av behandlingen och vid höga doser.

Oftast används serotoninupptagshämmare (SSRI)för depression. Gruppen av SSRI-läkemedel inkluderar bland annat escitalopram, citalopram och sertralin. Som läkemedelsgrupp har SSRI också varit de mest studerade. Dessutom kan tricykliska antidepressiva medel, såsom amitriptylin och nortriptylin, öka risken för fall.

Bensodiazepiner som används mot ångest och sömnsvårigheter orsakar som biverkningar dåsighet, muskelsvaghet och svårigheter med muskelkoordination.Därför ökar bensodiazepiner avsevärt risken för fall. Dessutom har användningen av sömntabletter visat sig vara förknippad med benfrakturer på grund av fall. Detta tros bero på att dessa läkemedel minskar det normala skyddet vid ett fall (brist på skyddsreflexer).

Särskilt när man tar långverkande läkemedel bör man tänka på att läkemedlet kan ansamlas i kroppen, vilket kan öka biverkningarna. Detta ökar med åldern, eftersom njurfunktionen försämras, men också andra orsaker leder till en minskning av läkemedelselimineringen då man åldras. Lång- och medellångverkande bensodiazepiner inkluderar: diazepam, klorodiazepoxid, klonazepam, nitrazepam, alprazolam, lorazepam, oxazepam och temazepam.

Pregabalin används för behandling av nervsmärta och epilepsi samt mera sällan för behandling av ångest. Pregabalin ökar risken för fall hos människor i alla åldrar, men särskilt hos äldre. Ofta är effekterna som ökar fallrisken störst vid inledning av medicineringen.

De vanligaste läkemedlen är orfenadrin, baklofen och tizanidin. Muskelavslappnande medel orsakar muskelsvaghet åt alla, vilket ökar risken för fall. På samma sätt orsakar nästan alla preparat i gruppen läkemedel trötthet och yrsel som biverkningar. Dessutom kan tizanidin och baklofen öka fallen genom att sänka blodtrycket.

Opioider är kraftfulla smärtstillande medel som bland annat används för att behandla postoperativ smärta. Alla starka smärtstillande medel orsakar trötthet, förvirring och yrsel och ökar därmed risken att falla. Ofta är effekten starkast när man påbörjar medicinering och ökar dosen. Vid långvarig användning vänjer sig kroppen vid läkemedlens effekter och biverkningarna minskar. Om du tar starka smärtstillande medel, sträva efter lägsta möjliga dos och höj inte dosen utan din läkares tillåtelse.

Läkemedel mot hjärt-och kärlsjukdomar kan orsaka fall, särskilt vid för stark effekt. Många läkemedel som används för hjärt- och kärlsjukdomar sänker blodtrycket som antingen huvud- eller biverkning. För lågt blodtryck kan öka fallen och orsaka ett ortostatiskt blodtrycksfall (blodtrycket faller då man reser sig). Dessutom kan läkemedel som används för behandling av arytmier sakta ner hjärtfrekvensen för mycket, vilket orsakar yrsel och svaghet.

Du kan kontrollera effekten av ditt eget blodtryckssänkande läkemedel på din fallrisk genom att mäta ditt blodtryck cirka 2-3 timmar efter att du tagit läkemedlet. Om ditt övre tryck är under 100 mmHg ökar risken att falla. Avsluta dock intedin medicinering, utan prata med din läkare om dosen kan ändras.