Ryggraden består av sju halskotor, tolv bröstkotor och fem ländkotor. Till ryggraden hör också korsbenen och svansbenen.

Ryggmärgsskadorna beskrivs med en bokstav och ett nummer. Bokstaven berättar i vilken del av ryggraden skadan finns och numret specificerar den neurologiska skadenivån.

Den neurologiska skadetypen- och nivån bedöms med hjälp av AIS-klassificeringen (Abbreviated Injury Scale).

• A innebär en ryggmärgsskada med totalt bortfall av känsel och muskelkraft.
• B innebär partiellt bortfall av känseln och totalt bortfall av muskelkraften.
• C och D innebär en skada med partiellt bortfall av både känsel och muskelkraft.

Symtomens svårighetsgrad beror både på ryggmärgsskadans nivå och omfattning.​​

En ryggmärgsskada fastställs med hjälp av bilddiagnostiska undersökningar. AIS-skalan används för att bestämma skadenivån för både rörelse och känsel, för skillnader på höger och vänster sida, samt för att utreda om skadan är komplett eller inkomplett.

I en skada i ​halskotan uppstår förlamning från nacken och neråt, det vill säga tetraplegi. I​ en skada i bröst- och ländryggen uppstår förlamning eller känslobortfall i benen eller bålen/bäckenet, det vill säga paraplegi.

Ryggmärgsskadorna kan vara kompletta eller inkompletta. En komplett skada innebär att rörelse och känsel saknas under den nivå på ryggraden där man fått skadan. En inkomplett skada betyder att rörelseförmågan och/eller känseln delvis finns kvar också under skadenivån.