Opioider

En opioid är ett mycket starkt smärtstillande medel som används för att lindra måttlig och svår operationssmärta. Läkemedlet används allmänt i smärtbehandling. Nedan finns information om doseringen och effekterna av läkemedlet.

Opioiderna är läkemedel som genom det centrala nervsystemet lindrar smärta på samma sätt som morfin. Dessa är vanliga i behandlingen av måttlig och svår postoperativ smärta. Det finns många slags opioider, och för patienten väljs det som är lämpligast med tanke på hens bakgrund och situation.

När används opioider?

Opioider används i kombination med andra läkemedel i behandlingen av måttlig och svår postoperativ smärta. När smärtan lindras minskar behovet av opioider, och ofta kan medicineringen avslutas före utskrivningen. Om patienten skrivs ut samma dag som operationen genomförs, får hen också anvisningar om hur opioider används hemma.

Hur används opioider?

Opioider kan administreras på många olika sätt beroende på situationen och typen av operation.

Genast efter en operation administreras opioider i uppvakningsrummet, ofta intravenöst. Det kräver omsorgsfull övervakning av patienten.

På vårdavdelningen administreras opioider i allmänhet oralt. Om det inte går att administrera läkemedlet oralt, till exempel på grund av illamående, kan opioider ges intramuskulärt. Opioider kan också med hjälp av en PCA-apparat administreras intravenöst eller injiceras tillsammans med ett bedövningsmedel i epiduralrummet.

Hur stor dos behövs?

Den opioiddos som behövs för smärtlindring varierar mycket mellan patienterna. Detta påverkas av bland annat smärtstyrkan, patientens ålder, annan medicinering samt generna.

Yngre patienter behöver i allmänhet större doser än äldre patienter. Generna kan i sin tur påverka hur patientens ämnesomsättning hanterar det smärtstillande medlet. Som ett exempel kan nämnas den variation i kodeinets metabolism som bestäms genetiskt och därigenom den smärtlindring som läkemedlet producerar. Bland dem som under en lång tid använt opioidläkemedel förekommer tolerans, dvs. ökad tålighet. I detta fall måste dosen ofta höjas. Om antiinflammatoriska medel eller paracetamol administreras samtidigt som opioider, minskar behovet av opioider och också biverkningarna som detta orsakar.

Ger opioider biverkningar?

Också biverkningarna av opioider är mycket individuella. Biverkningarna kan lindras genom att ändra opioiddosen.

Exempel på vanliga biverkningar:

  • illamående och kräkningar
  • hudklåda
  • trögare tarmfunktion
  • trötthet och omtöcknad känsla

Illamående och kräkningar är ganska vanliga biverkningar av opioider, men dessa symtom kan också uppkomma av andra orsaker efter en operation. Till exempel kvinnor som lider av åksjuka och som inte röker blir lätt illamående efter en operation. Patienten kan redan i samband med narkosen få förebyggande läkemedel mot illamående.

Den mest fruktade biverkningen av opioider är andningsdepression. Andningsdepression är dock mycket ovanlig, om läkemedlet doseras på rätt sätt och i övervakade förhållanden. I synnerhet då det gäller patienter som lider av sömnapné kräver opioidadministreringen noggrannhet på grund av att dessa patienter har större disposition för andningsdepression än andra.

Opioideffekten kan förstärkas till följd av läkemedelsinteraktioner. I dessa fall uppstår biverkningar lätt. Anestesiläkaren behöver övergripande uppgifter om patientens hälsa och alla läkemedel hen använder för att kunna planera en trygg medicinering med smärtstillande medel och minimera biverkningarna.



Föregående sidaNästa sida