Smärtan utvecklas på olika sätt för var och en. Nedan följer några exempel på omständigheter som kan anknyta till situationen:

Före smärtan:

Patientens genom kan vara sådant att hen har en större disposition för smärta.

De förväntningar eller den rädsla gällande smärta som patienten byggt upp kan ge upphov till ytterligare stress när hen upplever smärta.

Patientens livssituation kan vara stressande, till exempel på grund av en utmattande arbetssituation eller förändring i livet.

-> Tillsammans påverkar dessa omständigheter hur smärtsystemet blir känsligare när man står inför en situation som ger upphov till svår smärta.

När smärtan börjar:

Först är smärtan svår, men patienten upplever att hen kan få kontroll över den. Denna känsla förstärks, om man ännu i denna situation antar att smärtan är tillfällig.

Patienten kommer kanske ihåg smärta som hen tidigare upplevt och övervunnit. Av denna anledning har man positiva förväntningar om att smärtan ska lindras.

Ofta kan smärta kopplas till en händelse. Oavsett om det är fråga om en ryggförsträckning, ett handledsbrott eller en operation, ger det en förklaring till smärtan.

I detta skede är det också för de närstående lätt att förstå smärtan.

Efter några veckor:

Smärta kan leda till att man vaknar på natten vilket i sin tur leder till sömnbrist och trötthet. Trötthet kan avhjälpas med dagvila, men det eliminerar inte nödvändigtvis en trasig nattsömn.

-> När sömnkvaliteten försämras belastas smärtregleringssystemet ytterligare.

-> Smärtan får patienten att spänna musklerna vilket kan orsaka ny smärta parallellt med den gamla.

Efter några månader:

Man börjar misstänka att allt inte har gått helt som man antog att det skulle göra. Ett tecken på detta är smärtan som fortsätter.

Läkaren ordinerar kanske nya undersökningar. Därefter följer väntan, hopp om förklaringar och behandlingar som kan lösa problemet. Det finns inte alltid en förklaring.

Sömnproblemen, tröttheten och muskelspänningen fortsätter.

Patienten oroar sig alltmer och undrar huruvida hen gjorde något fel under återhämtningstiden eller om ett behandlingsfel har inträffat i hens fall.

Den externa pressen kan också bli större. Det går inte att återvända till arbetet som planerat, och patienten undrar hur hen ska berätta om situationen för chefen och arbetskamraterna.

Ovissheten ökar och känslan av att ha kontroll minskar när man inte hittar någon förklaring för smärtan, inte vet när smärtan ska upphöra och man får ta emot ett otal motstridiga anvisningar om smärtlindring.

-> Den psykiska stressen ökar och kan försvaga smärtregleringssystemet ytterligare.