Smärtsignalerna går genom nervbanorna från kroppen till hjärnan. Dessa banor som tar med sig signaler kallas
uppåtgående banor..
Men från hjärnan går det också nervbanor till ryggmärgen. Dessa kallas
nedåtgående
banor.Genom dessa kan hjärnan öka eller minska antalet smärtsignaler som når ända fram till hjärnan. Detta kallas
smärtreglering.
Signalerna från hjärnan reglerar smärtsignalernas gång. På bilden har de smärtsignaler som går längs de uppåtgående banorna till hjärnan markerats med röd färg. De nedåtgående banorna från hjärnan till ryggmärgen har på bilden markerats med grön färg.
Smärtregleringssystemet kan skadas
De nervbanor som transmitterar smärtsignaler fungerar som en hiss där signalerna går från kroppen till hjärnan. När smärtan drar ut på tiden kan hissbromsarna, dvs. smärtregleringssystemet försämras. Då transmitteras fler smärtsignaler än normalt till hjärnan, och smärtan fortsätter.
Till exempel sömnproblem, stress eller depressivitet kan försvaga smärtregleringssystemet. Likaså kan förändringar i transmittornivåerna få dessa bromsar i olag.
Hjärnan tolkar långvarig smärta som ett hot
Hjärnans informationsbehandling påverkar smärtregleringen.
Hjärnan omvandlar fortlöpande information som tas emot från kroppens sinnesreceptorer. Av de smärtsignaler som når hjärnan är hjärnan mer benägen att välja vissa signaler för behandling framom andra.
Hjärnan fäster lättare uppmärksamhet vid smärtsignaler som avviker från det normala eller som verkar hotande. Med tanke på överlevnaden är det förnuftigt, eftersom dessa smärtimpulser kan tyda på skador som kräver reaktioner.
Om en person lider av långvarig smärta kan hen uppleva ovisshet, rädsla och hjälplöshet. Hjärnan tolkar dessa känslor som hotande och börjar fokusera på smärtan.
Känslorna och de tankar som väcks påverkar behandlingen av smärtsignalerna i hjärnan och smärtregleringssystemets funktion.
Mer information: Smärta – som ett utrop i ett
köpcentrum
Vi märker endast en del av ljuden som omger oss. Ventilationens sus och klockans tickande är ljud som vi sällan fäster uppmärksamhet vid eftersom vi snabbt vänjer oss vid dessa.
Om någon ropar ut ditt namn i ett bullrigt köpcentrum hör du det i allmänhet eftersom hjärnan väljer saker som är viktiga för en själv ur stimulusflödet.
Enligt samma logik sorterar hjärnan också smärtstimuli. En smärtsignal som avviker från det tidigare kan stjäla hjärnans uppmärksamhet. En smärtförnimmelse som skapar ångest eller rädsla drar likaså uppmärksamhet till sig.
Mer information: Varför känner en skadad inte
genast smärta?
I smärtforskningen gjordes nya fynd under andra världskriget. En del av soldaterna som evakuerades från fronten kände ingen smärta, trots att de hade allvarliga skador. Samma fenomen kan i dag förekomma till exempel hos offer i en trafikolycka.
Hur är det möjligt?
När en människa skadas i ett krig går hens behov av skydd framför all annan informationsbehandling, och därför stänger hjärnan av alla inkommande smärtsignaler. När denna människa fått skydd, börjar hjärnan igen släppa igenom smärtsignaler, och smärta börjar förnimmas.
Föregående sidaNästa sida