Olikheter då det gäller långvarig smärta

Då det gäller långvarig smärta kan till exempel förändringar i det centrala nervsystemet påverka smärtan. Bland annat detta gör att smärtan skiljer sig från kortvarig smärta.


I videoklippet går en läkare igenom vanliga frågor som uppkommer när orsaken till smärta undersöks.

Kortvarig smärta:

  • Kallas också akut smärta.
  • Beror ofta på skador eller inflammation i huden, muskler, ben eller organ.
  • När vävnadsskadorna läks eller inflammationen lagt sig blir smärtan lindrigare.

Långvarig smärta:

  • Kallas också kronisk smärta.
  • Smärtan håller i sig mer än tre månader efter att den börjat.
  • Utöver vävnadsskadan finns det också andra faktorer som kan påverka hur länge smärtan fortsätter.
  • När smärta drar ut på tiden kan det ske sådana förändringar i det centrala nervsystemet som leder till att smärtan upprätthålls oavsett den ursprungliga skadan.
  • Detta får ofta negativa effekter på den smärtlidandes liv. Till exempel sömnsvårigheter, ökad stress, depressivitet och bortfall av angenäma aktiviteter kan försämra patientens livskvalitet och öka smärtan.

Tre bakgrundssituationer för långvarig smärta

1. En sjukdom ger upphov till smärta

En långvarig sjukdom kan ge upphov till större utsatthet för smärta. Till exempel reumatoid artrit vars symtom är en kontinuerlig långvarig inflammationsreaktion i lederna.

En smärtpatients lidande kan lindras om det finns en klar orsak till smärtan såsom en sjukdom. Det kan dock bli svårt att undvika följderna av smärta, till exempel sömnproblem och förändringar i humöret. Och dessa kan i sin tur leda till att smärtan drar ut på tiden.

2. En nervskada ger upphov till smärta

De nerver som transmitterar smärtsignaler kan skadas till exempel i en olycka eller i samband med en operation. De cytostatikabehandlingar som ges för att behandla cancer kan också skada nerver och ge upphov till smärta som en biverkan.

I detta fall talar man om nervskadesmärta eller neuropatisk smärta. Nervskador eller -bristningar kan nämligen ge upphov till ökad smärtkommunikation mellan nervcellerna.

Också förändringarna i själva kroppen kan ge upphov till nervskadesmärta. Till exempel ett diskbråck i ryggraden kan lämna en skada i nervroten. Diabetes eller bältrosvirus som aktiveras i kroppen kan också skada nerver.

3. Förändringar i smärttransmissionssystemet upprätthåller smärta

Detta innebär att smärtan fortsätter, även om vävnadsskadan verkar ha läkt redan. Vävnader läks vanligtvis inom 3–6 månader efter att de uppstått.

Tills vidare känner man inte till den exakta orsaken till varför smärtan hos vissa människor fortsätter efter att vävnaderna har läkts. Man misstänker att orsaken är att det i människans nervsystem, i synnerhet ryggmärgen och hjärnan, har skett förändringar som leder till utsatthet för smärta. Man talar om att det då finns en störning i smärttransmissionssystemet.



Föregående sidaNästa sida