Olika expertgrupper behandlar smärta i samarbete

I behandlingen av besvärlig långvarig smärta uppnås de bästa resultaten genom en mångprofessionell strategi. Med mångprofessionell smärtbehandling avses att patientens smärta kartläggs av arbetstagare från många olika branscher.

De arbetsgrupper som vanligen deltar i behandlingen av långvarig smärta är läkare, sjukskötare, psykologer, fysioterapeuter, socialarbetare och ergoterapeuter.

​​I videoklippet berättar en läkare om olika yrkesgruppers arbetsinsatser i behandlingen av långvarig smärta.

Alla experter deltar inte nödvändigtvis i alla patienters vård eller hela tiden under vårdprocessen. Ibland hör experterna till samma mångprofessionella team, till exempel vid utredningen av smärta på den specialiserade sjukvårdens smärtklinik.

Ibland samlas olika experter kring patienten till en behovsenlig helhet under förloppet: till exempel en läkare och psykolog från hälsovårdscentralen, en privat fysioterapeut som patienten känt länge och en specialarbetskraftsrådgivare från arbetskraftsbyrån för att reda ut utbildningsbehoven.

Det väsentliga är att olika experter håller kontakt sinsemellan så att man får en enhetlig bild av hur man försöker finna en lösning på smärtan och problemen som samlats runt den.

I videoklippet berättar patienten hur förutom en läkare också fysio- ergoterapeuter varit en viktig del i vården när patienten led av smärta. Dessutom har hon fått psykoterapeutisk hjälp för att godkänna smärtsituationen.

Patienten aktivt med i vården

En väsentlig faktor för att uppnå ett gott vårdresultat då det gäller långvarig smärta är att patienten själv deltar i planeringen och genomförandet av sin vård. Till vårdplanen bidrar patienten med sina egna uppgifter om hur smärtan har utvecklats och på vilka alla sätt den har påverkat det fysiska och psykiska välbefinnandet samt förmågan att göra något och fungera i livet. De närstående kan ibland ge viktig hjälp.

Då det gäller genomförandet av vårdplanen har patienten en nyckelroll. Det lönar sig för patienten att öppet föra fram vad hen anser om den föreslagna vården och huruvida hen faktiskt klarar av att följa rekommendationerna. När terapin framskrider lönar det sig för patienten att alltid uppriktigt tala om hur terapin har hjälpt.