När kroppen åldras försämrar fysiologiska förändringar toleransen för många läkemedel. Läkemedel kan vara skadliga eller mer benägna att orsaka biverkningar som yrsel eller illamående.
Medicinering för långvariga sjukdomar kan vara ett hinder för användningen av vissa smärtstillande medel. Ett exempel som många känner till är användningen av blodförtunnande medel för att förebygga förmaksflimmer, under vilken NSAID-preparat inte bör användas.
Hjälp från icke-farmakologiska behandlingar
En rad olika icke-farmakologiska smärtbehandlingsalternativ blir alltmer populära. Vid svår smärta hjälper de sällan på egen hand, men de kan stödja den dagliga hanteringen och upprätthålla funktionsförmågan. Icke-medicinska behandlingar bör därför i stor utsträckning prövas hos äldre personer vid sidan av läkemedelsbehandlingar.
Lämplig motion stöder funktionsförmågan
Fysisk aktivitet är en av de viktigaste smärtdämpande mekanismerna i kroppen. Både uthållighetsidrott och styrketräning har visat sig förbättra smärtkontrollen. I många fall begränsar dock smärtan rörligheten och en ond cirkel sätts igång.
Man trodde till exempel tidigare att vid artros endast en minskad belastning kunde hjälpa vid artros. Numera finns det många studier som visar att regelbunden belastning av lederna stärker och bibehåller ledfunktionen även senare i livet.
Ibland är det bra att tänka på smärtuppfattning och funktion som separata frågor. Ofta kan smärta inte helt elimineras och det är viktigt att fortsätta röra sig trots smärtan, annars kommer den smärtsamma delen av kroppen att stelna, bli långsammare och försvagas. Resultatet blir inte bara smärta utan också dålig funktionsförmåga.