Med en enkel sömnundersökning undersöker man i första hand andningsstörningar i sömnen, men inte sömnkvaliteten. Det vanligaste fyndet är obstruktiv sömnapné.
Patienten snarkar stötvis och har andningsuppehåll i sömnen. Det försämrar sömnkvaliteten, orsakar trötthet under dagtid och ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar.
Vid behov kan man även göra en nattpolygrafi för att bedöma om behandlingen av sömnapné är framgångsrik.
Undersökningen görs på natten hemma hos patienten. Patienten hämtar undersökningsutrustningen och får instruktioner om hur de sätts fast hemma.
I undersökningen mäter man
- andningsluftflödet
- bröstkorgens och magens andningsrörelser
- syrehalten i blodet
- pulsen
- snarkning
- sovställningen
Undersökningen är smärtfri och utrustningen stör inte sömnen märkbart.
I särskilda fall kan man även göra den enkla sömnundersökningen på sjukhuset och kan då även undersöka periodiska ofrivilliga benrörelser och koldioxidvärdena i benen.
Man kan även spela in undersökningen på avdelningen.
En omfattande sömnundersökning görs för att undersöka olika sömnstörningar.
Sådana är till exempel
- andningsstörningar i sömnen
- periodiska ofrivilliga benrörelser
- störningar i REM-sömnen
- upplevd störning i sömnens varaktighet
- sjukligt sömnbehov (narkolepsi och hypersomni)
En omfattande sömnundersökning görs också före undersökningen av förmågan att hålla sig vaken för att se till patienten får tillräckligt med sömn natten innan.
I undersökningen mäter man
- EEG, dvs. den elektriska aktiviteten i hjärnan
- ögonrörelserna
- muskelspändheten
- andningsluftflödet
- bröstkorgens och mellangärdets andningsrörelser
- syrehalten i blodet
- pulsen
- snarkning
- sovställningen
Undersökningen är smärtfri och utrustningen stör inte sömnen märkbart. Förberedelserna inför undersökningen görs på sjukhuset.
Den omfattande sömnundersökningen kan också göras på sjukhuset om den misslyckas hemma upprepade gånger eller om man behöver filma patientens beteende i sömnen för att utreda t.ex. nattliga anfallsymtom.
Baserat på sömnfaserna får man information om sömnens kvalitet. Baserat på antalet störningar i sömnen och kvaliteten på dem bedömer man sömnstörningens förekomst och svårighetsgrad.
En oximeter kan anslutas till övertrycksapparaten, dvs. PAP-apparaten, för att bedöma syrenivån.
Vid svår KOL eller hos överviktiga patienter ansluter man förutom oximetern även en koldioxidmätare. Undersökningen görs då på bäddavdelningen.
Oximetern ger information om syrenivån och sömnapnébehandlingens effekt på syrenivån. Genom koldioxidmätningen får man veta om patienten har andningssvikt.