Andningsstödsbehandlingar

CPAP-apparaterna blåser in kontinuerlig tryckluft med ett jämnt eller varierande mottryck och håller på så sätt patientens luftvägar öppna i sömnen.

Mottrycket bildar mekaniskt en luftspjäla bak i svalget som förhindrar luftvägarna från att tryckas ihop och på så sätt skapa ett andningsuppehåll.

BilevelPAP-behandling innebär att man hjälper den egna andningen med en mask eller ett munstycke.

BilevelPAP-apparaterna blåser in luft i luftvägarna kontinuerligt, men mängden luft som de blåser in, dvs. tryckstödet som behandlingen ger, varierar beroende på andningsfas.

BilevelPAP-apparaterna har två trycknivåer: vid inandning blåser den in mer luft och vid utandning blåser den in mindre. Däremot blåser den hela tiden in luft.

Vid utandning håller mottrycket de övre luftvägarna öppna på samma sätt som CPAP-apparaten gör vid behandling av sömnapné.

Vid inandning blåser den in luft kraftigare och stöder patientens egen inandning med den mängd tryckstöd som reglerats i apparaten. Tryckstödet kan vara detsamma hela tiden eller varierande i vissa situationer.

Personer som får BilevelPAP-behandling hemma använder apparaten främst på natten när de sover och ibland även på dagen.

Vid central sömnapné, dvs. en sömnrelaterad störning i det centrala nervsystemet, förekommer det inga andningsförsök vid andningsuppehållen. Sådan sömnapné kan förekomma t.ex. vid en störning i hjärnans blodcirkulation, njursvikt eller svår hjärtsvikt.

Central sömnapné kan i en del fall behandlas med en ASV-apparat som reglerar andningsstödet och trycknivån och balanserar andningsregleringssystemet.

Vid hjärtsvikt kan man ha en särskild form av central sömnapné, s.k. Cheyne-Stokes andning, vilket innebär omväxlande perioder av djup, snabb andning och andningsuppehåll. Om hjärtats sammandragningskraft är nedsatt inleder man inte ASV-behandling.​​​

Den bästa tidpunkten för att inleda munstycksventilation är ofta när man inleder andningsstödsbehandling på dagtid så att det fortfarande är naturligt att andas genom munnen. Om man redan är van vid att andas via en näskuddemask på dagen kan det ta längre tid att vänja sig vid den nya behandlingsmetoden.

Man måste kunna kontrollera sina huvudrörelser pålitligt åt minst ett håll och sluta läpparna tätt om munstycket. Behandlingsmetoden kräver att man har hyfsad kontroll över musklerna i det bakre svalget och förmåga att assisterat hosta upp utsöndringar ur luftvägarna.

Apparaternas funktionsprincip

Munstycksventilation kan genomföras med de flesta moderna batteridrivna andningsmaskiner för hemmabruk.

Funktionen och slangarna hos en del andningsmaskiner är särskilt avsedda för ett visst ändamål. Sådana färdiga helheter är ofta lättast och säkrast att använda.

Munstycke

Munstycke kräver att patienten kan kontrollera sina huvudrörelser och sluta munnen tätt om munstycket så att apparaten kan blåsa in luft i lungorna via munnen och stöda patientens andning.

​När man får andningsstöd via ett munstycke kan man själv välja när man andas in. Man behöver ingen inandningsstyrka för att utlösa andningen, men man måste kunna ta tag om munstycket. Om sjukdomen tillåter kan man svälja och tala även när man har munstycket.

Mask

Vid behandling med mask behöver man inte kontrollera sina huvudrörelser och masken sitter hela tiden fast över ansiktet. Vanligast är att använda näs- eller näskuddemask på dagen.

Eftersom masken hela tiden sitter över ansiktet blåser apparaten oftast in luft när personen ska andas in. Om apparaten inte identifierar andningen ger den andningsstöd enligt en bakgrundsfrekvens som ställts in i apparaten.

Maskens ständiga kontakt med huden vid långtidsbehandling kan medföra hudproblem, men oftast kan man minska risken för det genom att ha olika maskmodeller på dagen och natten

Patienten lär sig anpassa talet och sväljningen efter apparatens andningsstöd.