Jag träffade en underbar kvinna för fem år sedan. Vi träffades i några veckor och så kom dagen då hon sov över hos mig för första gången. Kvällen var trevlig, men natten var hemsk. På morgonen var hon trött och irriterad och berättade att jag snarkat något hemskt och att den föregående natten var den sista som hon skulle tillbringa med mig i samma säng.
Hon sade att jag absolut hade sömnapné. Behandlingen av sömnapné lät lite hemsk, men det var bara att bege sig till läkaren. Jag var verkligen motiverad.
Hälsocentralläkaren skickade mig till specialistvården, där jag träffade en läkare och sjukskötare som var insatt i saken. Jag fick övervakningsutrustning på mig som jag skulle ha under natten. Jag sov med olika slags slangar och remmar på mig och datan i utrustningen undersöktes nästa dag.
Jag fick med mig en CPAP-apparat hem. Den skulle blåsa in luft via näsan och munnen till luftvägarna så att de höll sig öppna när jag sov. Apparaten reglerade trycket automatiskt.
Sedan började kampen. Masken blåste och lät och falskade och tryckte. Inte en enda natt gick utan att masken flög av ansiktet. Den envisa varelsen intill mig tvingade mig att sätta på den igen. Kampen varade i ett halvår. Nätterna i rad med hel sömn blev allt fler.
Energin räckte till mer än bara det nödvändiga. Jag började använda apparaten automatiskt. Jag tog även på mig masken när jag tog en tupplur, men det var sällan jag behövde sova på dagen.
Just det, den underbara kvinnan blev min hustru.
Föregående sidaNästa sida