Vad är normalt?
Luftvägsinfektioner orsakade av virus är vanliga, särskilt i barnfamiljer. Enligt en amerikansk studie bär barn under fem år på ett luftvägsvirus under halva året. Barn som är äldre än så bär på dessa virus under en fjärdedel av året. Förekomsten av virus i barnfamiljer beror också på familjens storlek. Om det finns ett, två eller sex barn i en familj kan 35, 56 eller 87 procent av familjemedlemmarna bära på ett luftvägsvirus vid varje given tidpunkt. Barn sprider lätt viruset till sin omgivning och till andra människor. På daghem sprids virus lätt i stora barngrupper.
Vanliga faktorer som ökar risken för luftvägsinfektioner: Småbarnsföräldrar lider ofta av luftvägsinfektioner orsakade av virus. En förändring i infektionssituationen sker ofta när ett barn börjar på daghem. När det ena viruset efter det andra försöker smitta en familj kan sjukdomscykeln ibland pågå i flera månader.
Även i tonåren, när de sociala kontakterna är många är droppsmitta vanligt. En infektion kan också ibland bereda plats åt nästa infektion när slemsekretet stör cilierna i deras rengöringsarbete. Rökning ökar antalet föroreningar i luftvägarna och öka hand-mot-mun-kontakten, då mikrober överförs från kontaktytor i miljön till luftvägarna. Rökning stör också flimmerhårens funktion.
Trånga nässtrukturer, allergier och förtjockning av slemhinnan gör att man kan få bihåleinflammationer, och återflöde av mat från matstrupen, dvs. reflux, eller kräkningar kan vara orsaken till återkommande lunginflammation.
När ska man misstänka immunbrist?
Upprepade och svåra infektioner är en anledning att misstänka immunbrist. På samma sätt kan onormala, så kallade opportunistiska patogener tyda på immunbrist. Sådana opportunistiska infektioner är t.ex. djupa svampinfektioner eller Pneumocystis jiroveci-lunginflammation, som vanligtvis inte förekommer hos personer med normal immunitet.
En primär immunbrist hos en nära släkting är också viktig information. Det lönar sig att be patienten att fråga sina släktingar om familjehistorien redan före mottagningen.
Vissa patienter har dessutom autoimmuna sjukdomar, till exempel hemolytisk anemi.