Bakterien som orsakar borrelios överförs till människor genom fästingbett. Alla fästingbett leder dock inte till borreliainfektion. Den genomsnittliga risken för att få borrelios från ett fästingbett är 2–3 procent. Omkring 10–50 procent av fästingarna bär på borrelia. Situationen varierar geografiskt: det förekommer mest bärarskap på Åland och bland fästingarna på Finlands sydkust än i inlandet. Borrelia överförs genom bettet under huden i slutet av fästingens blodmåltid.
Den genomsnittliga risken för att få borrelia från ett fästingbett är cirka 6 procent.
Bakterien hinner vanligtvis inte flytta sig från fästingen till huden om fästingen avlägsnas från huden inom samma dygn. En fästingkontroll som utförs på kvällen och att man omedelbart tar bort en fästing som biti sig fast minskar risken för att insjukna i borrelios. Fästingkontroll är särskilt viktigt i områden där fästingbett är vanliga. Man är särskilt utsatt för fästingbett när man rör sig på en gräsbevuxen plats vid havskusten, men fästingarna trivs i mycket olika livsmiljöer. Långärmade byxor och strumpor med skaft samt fästingavvisande medel som appliceras på huden skyddar mot fästingar. Borrelia kan också smitta under utlandsresor. Det finns för närvarande inget vaccin mot borrelios.
Fästingar sprider också andra sjukdomsalstrare, såsom ett virus som orsakar fästingburen hjärninflammation (TBE), anaplasma och rickettsier. Dessa akuta sjukdomar är betydligt mindre vanliga i Finland än borrelios. Det finns ett vaccin mot TBE som i folkmun ofta kallas för ”fästingvaccin”, vilket är något missvisande.