Ultraviolett strålning är en elektromagnetisk strålning som människan inte kan förnimma. UV-strålning delas in i UV-A, UV-B och UV-C.
UV-strålning orsakar rodnad, sveda, solbränna och åldrande av huden. Solbränna är ett sätt att skydda huden och är redan ett tecken på hudskada. UV-strålning skadar hudens genetiska material, DNA, och skadade eller felaktigt reparerade DNA-skador exponerar en senare för hudcancer.
UV-A-strålning tränger in i hudens djupaste lager och gör pigmenten i huden brun samt leder till förtida åldrande. Den tränger också igenom glas. Av solens strålning som når jorden är cirka 90–99 procent UV-A-strålning.
UV-B-strålning bränner huden. Den tränger in i hudytan och gör att huden blir tjockare och brunare. Den står för 1–10 procent av den solstrålning vi får. UV-B tränger inte igenom glas.
UV-C-strålning är den mest brännande strålningen. Den når inte marken, eftersom den filtreras av ozonskiktet i jordens atmosfär. Den används artificiellt, till exempel i desinfektionsutrustning.
Miljön påverkar mängden UV-strålning från solen. På badstränder, till sjöss och i snön reflekteras upp till 90 procent av solens strålning tillbaka. Även i mulet väder kan huden brännas.
Mängden UV-strålning rapporteras över hela världen med det internationella UV-indexet (UVI), som anger den skadliga mängden UV-strålning i lättförståeliga siffror mellan 0 och 20. Behovet av skydd mot skadliga UV-strålar börjar när UVI är ≥ 3. I Finland uppmäts de högsta värdena normalt från maj till augusti.
Människors beteendemönster påverkar den årliga UV-dosen. Solsemestrar har ökat sedan 1970-talet, men å andra sidan arbetar människor mer inomhus, så blek hud är mer benägen att bränna sig under vintersemestern i solen i söder. Människor som arbetar utomhus (t.ex. jordbrukare, asfaltsarbetare eller trädgårdsmästare) får i genomsnitt en fyra gånger högre stråldos än inomhusarbetare.
Får jag tillräckligt med D-vitamin trots att jag skyddar mig från solen?
Solens UVB-strålar sätter igång D-vitaminproduktionen i huden, men samma strålar skadar också hudens DNA, dvs. det genetiska materialet. Huden behöver inte bli brun eller röd för att sätta igång kroppens D-vitaminproduktion.
För att förebygga hudcancer är det alltid värt att skydda sig i solen, eftersom tillräckligt många hudområden förblir synliga för att få D-vitamin från dem. Du behöver alltså inte sola dig – det räcker med att vara ute. D-vitamin bör hellre tas i tablettform i nationellt rekommenderade doser och inte från solens UV-strålning som orsakar hudcancer.
Personer med hög risk för hudcancer (tidigare hudcancer, många födelsemärken, allvarliga solskador på huden osv.) och personer med ljuskänslighet bör skydda sig effektivt mot solen. Trots att produktionen av D-vitamin i huden minskar när man skyddar huden mot UV-strålar, visar studier att personer som använder solskyddsmedel har tillräckliga D-vitaminnivåer i blodet – förmodligen för att solskyddet appliceras i för tunna lager. På Finlands breddgrader behöver vi D-vitamintillskott som tas via munnen under vintermånaderna (från oktober till april). Barn, äldre och personer med benskörhet behöver tillskott under hela året. De som skyddar sin hud av hälsoskäl eller andra skäl måste också komma ihåg att ta D-vitamin året runt.